Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nordiska språkens nasalerade vokaler (A. Noreen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jfr härmed de i Sn. E. anförda exemplen på långa nasalvokaler
omedelbart fore nasal: sý’na, rá’mr, v$n, væ’niø, rwnar (nom. pl.
af rún), brý’nna (af adj. brýnn) samt mí’nna, mó’na, mé’ndi (där
na-saliteten äfven framkallats af den föregående nasalen; se nedan 2).
I ett fall uteblir både hos lång och kort vokal nasalering
på grund af följande nasal, nämligen då denna senare först i
följd af jämförelsevis sent inträdd synkope kommit att stå
omedelbart efter vokalen; t. ex. tån (öppet å) talgen (jfr tå’ne’ tån),
wen vägen (jfr we’na vänja), skuen skogen (jfr skwen skon), alla
med lång vokal (eller diftong), nån (slutet å) någon, med kort
vokal. Detta "undantag" från den allmänna regeln för
nasalerin-gen är af stort intresse. Först och främst vederlägges härigenom
den mening, som kanske en eller annan kunde vara benägen att
hysa, att nämligen älf dalsmålets nasalvokaler vore af
jämförelsevis sent ursprung och sålunda hvarken stode i något historiskt
sammanhang med isländskans (verkligen befintliga eller föregifna)
nasalvokaler, ej häller utgjorde något stöd för antagandet af de
senare; ty ofvannämda undantag bevisar just motsatsen, nämligen
att nasalvokaler icke uppstått i det yngre språket, äfven om de
(från det äldre språkets synpunkt) nödiga förutsättningarna
därför inträdt. Ja, man kan till och med tämligen exakt angifva
den tidpunkt då älfdalsmålets nasaler förlorade förmågan att
nasalera en föregående vokal. Det synkoperade nån för någon
förefanns uti älfdalsmålet redan omkring år 1600, såsom framgår
af dialektprofven uti Andreas Johannis Prytz’ "En lustigh
comoe-dia om konung Gustaf then första", som uppfördes i Upsala år
1621 och hvars första upplaga är trykt år 16’22. Här
förekommer1: s. 30 nohn någon2, s. 27 och s. 33 noäh något3. Vore
1 Citaten afse den nya (tredje) upplagan af Comoedian i Sv. Landsmålen,
Bihang I, l (Upsala, 1883).
2 Jfr också nån för någon uti dalkarlen Sam. Columbi "En svensk
ordeskötsel" (af år 1678), s. 11 (jfr min inledning till detta arbete, s. VIII, X och XXV),
3 Därjämte visserligen också former med g: s, 26 nogär någon, nogot
(2 gånger) något, liksom ännu i dag i norra Älfdalen (Asen) m. någer,
f. någu’ (se Sv. Landsm. IV, 2, 136).
l*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
