Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förklaring af några nordiska ord (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
denna förklaring är ohållbar, har, såsom jag hoppas, blifvit
påvisadt i Bidrag 17 noten. Bergqvist medgifver också, att
det icke är möjligt, att um på detta sätt kunnat genom
flocköiverskrifternas inflytande på språket öfvergå från
preposition (nde") till konjunktion ("si"), men han håller dock
fore, att en dylik förändring, som Leffler antager, kunnat
försiggå med ordet i det vanliga talspråket. Och därtill
kommer, menar B., att en likartad förändring kunnat ske
med prep. um, när den efterföljdes af en indirekt frågesats,
inledd med æn. Men äfven med denna modifiering är
förklaringen af konj. um såsom uppkonimen genom en ellips,
oantaglig, och af följande skäl. 1) Det är något högst
abnormt, att på dylikt sätt en preposition skulle genom
utelämnande af en följande konjunktion eller ett följande
frågeord antaga deras betydelse. 2) Bergqvist (jmf. dennes skrift
s. 36 f.) menar liksom Leffler, att betydelseförändringen hos
um försiggått efter affattandet af våra älsta fsv. handskrifter,
och därför kan äfven mot honom invändas, att denna högst
påfallande betydelseförändring skulle hafva försiggått i fd.
oberoende af fsv. 3) För att prep. um skulle kunnat antaga
betydelsen af æn, måste förbindelsen af prep. um med æn
hafva varit ytterst vanlig. Men nu har med undantag af
några flocköfverskrifter (i tre lagar), hvilka B. medgifver
icke kunnat utöfva något nämnvärdt inflytande på språket,
förbindelsen af prep. um med konj. æn icke uppvisats från
något enda ställe i fsv., och ingen säker förening af prep.
um med frågeordet æn har öfver hufvud blifvit påvisad från
någon fsv. skrift.1 Den bevarade literaturen talar således
1 I de två (2) exempel, hvilka B. anför på dylik förbindelse, behöfver
man alldeles icke se prep. wm, efterföljd af frågeordet æn, útan
man kan mycket väl och med större skäl antaga dubbelt frågeord.
Dessa exempel äro: wilda wita aff honum hwat han them swaradhe
tu thera spörninga som the han spordhu om än hon matte fa barn
(Klosterläsning 8) och spöriande hona hemelika om än gudh seer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
