Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förklaring af några nordiska ord (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
afgjordt emot, att konj. um uppkommit af um æn, och vi
kunna vara öfvertygade om, att äfven i det egentliga fsv.
talspråket sammanställningen af prep. um med konj. eller
frågeordet æn var lika sällsynt som i nysvenskan föreningar
sådana som om (d. v. s. beträffande) huruvida och om (d. v. s.
beträffande) ifall. 4) Det positiva um och det negativa num
(om icke) skulle hafva olika ursprung.1
Att om möjligt fsv., f d. um måste identifieras med isl. ef,
är tydligt, när man besinnar förhållandet mellan följande
positiva och negativa ord: fsv., fd. um: num] isl. nema och (en
gång i stockholmskahomilieboken) nefa2: ef] fsax. nefia: ef;
noJcra synd (Själens Tröst 375). Såsom B. själf anmärker, brukas
sammanställningen um æn i senare medeltids skrifter till att inleda
konditionala bisatser i sådana förbindelser, att det är omöjligt att
uppfatta um såsom preposition, och där således dubbel konjunktion
användes, t,, ex. just i Klosterläsning 339 anlete ilt skal idher hända,
vm än ij idhra tröst til gudz satin, och flera ggr. i Själens Tröst.
Det är däriör sannolikt, att de ofvan anförda, från samma skrifter
hämtade, två exemplen med um æn såsom inledningsord till
indirekta frågesatser äro att uppfatta på liknande sätt: dubbelt irågeord
har blifvit användt. Ett af B. ur Upplandslagen (j>. 9:4) anfördt
exempel på "prep. um, använd såsom kond. konjunktion": swa sum
ær vm bropo witni. vm drap. sar. ran. piuffnæp. ællr man taJcær
annæn i skoghi sinum är i ingen mån bevisande, bland annat därför,
att förbindelsen um æn icke här förekommer. För öfrigt är det
högst otroligt, att skrifvaren verkligen skulle hafva tänkt sig um
utelämnadt framför vilkor s sats en.
1 Bergqvist identifierar konj. æn (växelform an) coni med got. pan
cdå’ och tänker sig, att detta æn, som saknade hufvudakcent,
utvecklats ur p an, liksom i "Om några atonau l ff. identiteten ai
fsax. than, ägs. panne etc. med æn (qyam) och af got. pan (jämte
appan) med æn (men) påvisats. Betydelseutvecklingen när - om i æn
jämför B. med den i nht. wenn. Jag finner denna hans förklaring mera
tilltalande än den af mig i Bidrag 26 gjorda, enligt hvilken æn skulle
hafva utvecklats ur æn genom dialektisk Ijudöfvergång m - n.
2 Kan naturligtvis vara skriffel (och på detta en gång mötande nefa
bör således ingen vigt läggas), men i så fall är man berättigad att
konstruera denna form.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
