Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I-omljudet och den samnordiska förlusten af ändelsevokaler. (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r
144
det är från denna trakt, som Island hufvudsakligen fått sina
bebyggare, och eftersom nyisländskan därför ännu i dag i
flera punkter visar stor öfverensstämmelse med bygdemålen i
nämnda trakt. En blick i Diplomatarium norvegicum
öfvertygar en i alla händelser lätt om, att språket i detta afseende
varit olika i skilda bygder (och under skilda tider), hvarvid
man dock delvis har att taga med i räkningen, att under en
period det isl. literaturspråket måhända har kunnat utöfva
något inflytande.
Härmed må det för öfrigt vara huru som hälst. Så
mycket är visst, att (åtminstone i åtskilliga trakter)
fornnorskan under en period har ?,<-omljud af a, endast, när det
omljud verkande ljudet under en tidigare
språkperiod själft bortfallit, samt att, ehuru detta på ett äldre
stadium gällt äfven för isl., w-omljudet i detta språk
merendels genomförts för ä och för de flesta andra vokaler, äfven
när det omljud verkande ljudet kvarstår.
Såsom ett exempel på motsatsen, hämtadt från språket i
de till oss komna isL handskrifterna, kan emellertid anföras
behandlingen afi omedelbart framför v. När v (w)
försvunnit under en äldre språkperiod, har l öfvergått till ý] om
^-ljudet ännu kvarstår, så förblir däremot 2 oomljudt. Man
har nämligen t. ex. bly ’bly’ (fht. lUo.t gen. bttwes), yr ’idegran7
(ägs. iw; jmf. ock f ht. uva f, nht. eibe), hý-lýli (jmf. got. heiva-)
men däremot Ivarr, tiv ar ’gudar7 (Noreen: Isl. gramm. § 71, 6
med anm.).
Förhållandet har i fornsvenskan och forndanskan en gång
varit väsentligen detsamma som i fornnorskan. Den 4
december 1883 höll nämligen doc. S. Söderberg i "Filologiska
sällskapet i Lundu ett utförligt föredrag: "Några
anmärkningar om tø-omljudet i fornsvenskan", i hvilket han, enligt min
åsigt, öfvertygande ådagalade, att i de östnordiska språken
tø-omljudet ljudlagsenligt inträdt, när det omljud verkande
ljudet under en äldre tid själft bortfallit, men däremot annars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
