Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Textkritiska Anmärkningar till den Stockholmska Homilieboken (Th. Wisén)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
niskt och tanklöst placerat n fore fi st. f. efteråt; formen
ianft talar i alla händelser icke för den Larssonska formen
iamft. De begge andra skriffelen i Homil. härröra tydligen
deraf, att skrifvaren, glömsk af de redan anbragta
förkortningstecknen, skrifvit ut n efter f. Det enastående s am f nar
kan antingen vara en gransk blandning af safnar och samnar,
eller ock en felaktig upplösning af ett i urskriften befintligt
förkortningstecken öfver det första a och felaktigt upprepande
af n efter f. Att alldeles mechaniskt dechiffrera
förkortningstecknen, såsom hr L. gör, gar ej alltid an; skrifvaren
förutsatte åtminstone så mycket tankearbete hos läsaren, att han
vid läsningen placerade det genom förkortning antydda på
rätt ställe, äfven om några yttre skäl vållade en liten afvikelse
från det vanliga förhållandet. Denna sak har jag redan antydt
i föret, till Homil., sid. xvj; jfr ofvan anm. till heyrfof 15721.
Mot de genom förkortningstecken angifna orden allar
13014 och 1322 göres af hr L. den anmärkningen, att de borde
upplösts almotjcom. På förra stället tycker man väl, att allar
är väl långt skildt från forner, och att ett epithet (dock icke
just almofkom, utan snarare något annat) till GU f e skulle passa
bättre till meningen; på senare stället är allar fullt lika
lämpligt som något annat ord. Då emellertid formerna af almáttigr
endast pläga abbrevieras med alm och vidfogadt
förkortningstecken, så är det mycket ovisst, om almótkom bör insättas
efter Gufe. Mera antagligt är, att på nämnda ställen en form
af allr åsyftats, då detta snarare stämmer med abbreviationen
och ej förbjudes af sammanhanget.
Att men 310 m. fl. st. skulle, såsom hr L. yrkar,
återgif-vits menn, är alldeles onödigt, då, såsom flere gånger anmärkts,
äfven i utskrifna former hds. har enkel consonant i st. f.
dubbel, och denna frihet naturligtvis vid förkortningar tagits
ännu mera i anspråk.
Hr. L. anmärker, att guf 292 och scurfguf 7110 skulle
upplösts gof, scurfgof, och den, som det anser, kan ju så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
