Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Kock: Några bidrag till fornnordisk grammatik - - IX. Till behandlingen av -nR i runinskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 Axel Kock.
och mannr, men sorn resultat av utredningen tror jag mig
kunna anteckna, att slutljudande R åtminstone efter n
tidigare övergick till r, när den fore Ä-ljudet gående stavelsen
var lång, än när den var kort.
Härmed är behandlingen av -nr, -Ir i isl. att
sammanställa (jmf. Kock: Svensk akcent II 452 f.). Under det att
-SE i isl. alltid övergått till ss (iss ’is’, less läser7 etc.), hava
ljudförbindelserna -HR, -te regelbundet assimilerats endast i
ord med lång rotstavelse och i relativt oakcentuerad
stavelse: steinn, menn (pl.), iafn[n], himinn etc.; heill, iarl[l]
lykill etc. Däremot visa de isl. handskrifterna enligt min
åsikt (i motsats till den av Tamm i Pauls och Braunes
Beiträge VII 453, Noreen: Isl. Gramm, s. 80 uttalade
meningen), att i ord med kort rotstavelse assimilationen av -rør,
-Ir ännu icke genomförts (även om den måhända stod på
väg att genomföras). Detta framgår av sådana former som
vanr, svanr, linr, konr, Danr, venr Vänjer7, sonr, munr, vinr
(jämte son, mun, vin)] subst. selr, meir, presensformerna hylr,
skilr (sällan hyl, skil), geir, stelr (jämte gell, stell), vilr (jämte
vill, vil). - Orsaken till att *mennn, * steinn etc.
assimilerats till menn[n], steinn etc., under det att sonn bibehållits
(såsom sonr), är naturligtvis densamma, som vållat, att i
runinskrifter mannn övergått till mannr, ehuru sunn
bibehållits. Om man åter med Tamm och Noreen ville antaga,
att selr, sonr etc. erhållit -r genom analogi-invärkan, så
forstode man ej, hvarför detta analogi-inflytande skulle göra sig
gällande uteslutande i ord med kort (och ej i ord med lång)
rotstavelse.
Riktigheten av min förklaring bekräftas därav, att isl.
har Hakon men konr, Halfdan (jämte Halfdanr) men Danr
samt Slurluson, Skaptason etc. [ej Sturlusonr, Skaptasonr etc.;
se Oxford-ordboken under sonr *)] men sonr (jämte son).
*) I Norge brukades däremot enl. Oxford-ordboken sådana former som
Sturlusonr etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
