Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Kock: Några bidrag till fornnordisk grammatik - - X. Fsv. och fgutn. böjningsformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några bidrag till fornnordisk grammatik. 57
en (in) ’ännu’, så att detta uttryck ursprungligen betytt:
"samråda två eller ännu flera". Härmed är att sammanställa
bruket av isl. en (in) ’ännu’ vid komparativer, hvarom
Oxfordordboken yttrar: "curious is the use of en (usually spelt
in or inn) in old poems, viz. before a comparative, where in
prose the en can be left out without impairing the sense;
thus . . . drekka in meira mjöfy to drink more mead; bita en
breiftara, to bite broader, i. e. eat with better appetite."
Tillfogandet av en har alltså ej i nämnvärd mån förändrat
meningen. Beträffande dess plats efter komparativen kan
jämföras, att man ännu t. ex. i Skånemålet kan säga: lian e mied
starre inu "han är ännu mycket större", i da. han er større
enda liksom i fr. il est plus grand encore med inu, enda,
encore efter komparativen. Men nu förstår man, hvarför
man på fgutn. kunde säga uela tueir vm epa flairin men
blott jto’n gar þa (ej flairin garpd)] orsaken är den samma
som gör, att man ej i danskan kan säga en større enda
månd: attributet måste stå omedelbart fore sitt substantiv.
Härmed stämmer den älsta fornsvenskans bruk av
komparativer på -n väl överens. Till t. ex. det adverbiel la tliildar
kunde man redan i den älsta fsv. lätt foga ett en ’ännu’
(siSan ui thiklaren pær um biðne uarum "sedan vi (ännu)
oftare . . ."), eftersom komparativen icke anslöt sig till ett
omedelbart följande substantiv. Men först sedan man
alldeles förlorat minnet av formens upphov, kunde man i det
yngre språket bruka den även attributivt. Genom den här
givna förklaringen av komparativer på -arin förstår man ock
en sådan adverbial komparativ som det i Stadslagen (R. ind.
22) mötande optoron jämte det ofta förekommande
adverbi-ella optare. Denna urkund använder annars icke æ såsom
ändelsevokal i st. f. e. Optoron visar alltså komposition av
det adverbiella optar (optor) + æn. Átt i det sammansatta
optær-æn med fortis på första och semifortis på tredje
stavelsen penultimas ä-ljud övergått till æ, överensstämmer full-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
