Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adolf Noreen: Några fornnordiska judlagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några fornnordiska judlagar. 317
m. m. I alla händelser känn man icke ur detta Báruðr - lika
litet som ur Bárøðr - förklara fårmen Bárðr^ åtminstone
äfter allt vad man hittills tjänner om de fornnordiska ock
isländska synkoperingslagarna.
Det forndanska Gormr känn, under förutsättning att det
har lång vokal, vara ett *GoftwormR äller ett *GoðwormR.
I sednare fallet kunde man tänka på sammanhang med isl.
Gofrormr. Men då detta väl hör samman med Guttormr (se
min Gesch. d. nord. spr. § 52, I, l, b), som torde vara
*Gup-pormr, får kannsje denna sammanställning uppjivas (äller ock
Goðormr ock’ Guttormr sjiljas).
Fornsvenska runors Koisl, d. v. s. Góisl förutsätter ett
Gofrwislj som förhåller sig till fht. Godegisel väsäntligen så
som Pilgårdsstenens Ropuisl (se Noreen, Arkiv III, 29 not)
till fht. Hrôtgis. Likaså förhåller sig isl. Hróarr (av
*Hroti-wáRR) till ägs. Hroðgár (fht. Ruodgér) som fgutn. Awair (fd.
runor auaiR) till fht. Anagér (se anf. st); i fråga om -ärr
för -árr, äldre -aiRR, jfr isl. Ivarr: fir. ImJiair, isl. pórarr: fir.
Thomrair m. m. (se Gesch. d. nord. spr. § 52, I, l, b).
Det av Bugge, Arkiv II, 247, behandlade isl. Móeiðr
känn icke järna utgå från *Moðheic?rJ "hvor & er trængt ud
foran F, enär till en dylik utveckling analågi saknas.
Fastmer ha vi att med stöd av namn som fht. Modowald
förutsätta ett *Mofru-hei&R (jfr Helnæsinskriftens Kupumit[n]t =
Guftmundr, varom se Gesch. d. nord. spr. § 29). Nu
försvinner h intervokaliskt, varäfter u övergår till w] jfr
BQ&-vildr, Bgðvarr av resp. *Bafru-MldR) *Ba&u-harR. Att i
*Mo&-wei&R ð försvann, under det att så icke sjedde i BQUvildr,
Bpðvarr, beror väl på, att det förstnämda, liksom så många
andra nomina propria, hade stark biton äller rent av
huvudton på sednare sammansättningsleden.
Av enkla ord hör hit t. e. florer av *feftworeR (jfr got.
fidwor\ så att man icke längre behöver med Kluge - för
att förklara den nordiska fårmen utan & - anta ett vid si-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
