- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sjätte Bandet. Ny följd. Andra Bandet. 1890 /
318

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adolf Noreen: Några fornnordiska judlagar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

318 Adolf Noreen.

dän av det urgerm. *feftwor stående *feswör, som för övrigt
blir rätt krångligt att till sin uppkåmst förklara. Att *feðwör
ägde stark biton (äller möjligen ännu huvudton) på ö, framgår
dels av aksäntueringen hos sanskr. catvaras (jfr Gesch. d. nord.
spr. § 52, II), dels av utvecklingen till florer (fsv. fiftrír),
icke *fíorer (jfr motsättningen mellan fsv. siu, ved. saptá ock
fsv. nw j sanskr. náva o. d.? se anf. st. § 52, III).

Känn # möjligen bårtfalla även fore ett (av
intervoka-liskt / uppkåmmet) b? På så sätt skulle man kunna
förklara det av Falk, Beitr. XIV, 16 omnämda befara =
bpcf-fara "lorica". När / på grund av ordets asosiatsjon med fara
m. m. behöll sitt ursprungliga jud, kvarstod sålunda & När
däremot tjänslan av ordets sammansättning jick förlorad, ock
asosiatsjonen i följd därav uteblev, överjick/judlagsenligt till
S, ock bartfallet av # inträdde. Men eksämplet står tills
vidare för enstaka, för att man skulle våga bygga några
slutsatser därpå. För övrigt står den här ifrågasatta
utvecklingen av förbindelsen &b i en viss strid med den (#ð > bb :> bb,
resp. eventuällt ðb > 05, jfr Gesch. d. nord. spr. § 61, a, §
59, a, § 58, a), som bevisligen föreligger i fsv. Stubbiørn
(runornas StopUarri), såsom "Kurzname" Stybbe; fsv. Ubbe av
runornas Upbiarn] fno. Ribber, fsv. Ribb-ing av Eidhbern
(jfr Lundgren, Fsv. personnamn på -ing ock -ung s. 6 ock
11); sv. gubbe (sv. dial. gubbd) av *guð-bader med samma
farm av ordet fader som ingår i fht. basa (jfr min Urgerm.
judlära, § 31, anm. 2 *). Men denna motsägelse löses för-

*) Härijenom undanröjes den av mig (Om orddubbletter i nysv., nr 191)
framhållna svårigheten vid Bugges förklaring av gubbe ur guåfaðer,
nämligen att den nödgade till att anta en eksämpellös asimilatsjon ðf>bb. Jfr
ock numera till förmån för Bugges etymologi Kluge i Pauls Grundriss I,
398; Bugge, Beitr. XIII, 175 (å andra sidan Kock, Sv. Landsm. X, 3, s. Gif.).
- I sammanhang härmed må påpekas, att Brates tilltalande sammanställning
av gosse ock gudson (närmast goðson) icke saknar det stöd av en farm gossa,
som Kock, Unders, i sv. språkhist. s. 78, kräver. Tvärtom har ordet i
Fryks-dalsmålet just denna farm i vissa fraser (t. e. min gossa lella! min g. lille),
ock dess -a känn icke representera gammalt slutjudande -i äller -a, vilka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:18:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1890/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free