Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adolf Noreen: Några fornnordiska judlagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några fornnordiska judlagar. 319
modligen så, att #5 blir till 5 endast fore starktonig vokal
(jfr åvan om <fw > w\ under det att fore svagtonig det
asimi-leras till (85) bb.
III.
Det är ett från många olika språk bekant faktum, att
en konsonant järna förlänges, därest han följer omedelbart på
en lång vokal med vad Sievers kallar "stark geschittener accent"
(se Phonetik2, s. 164 f.; Pauls Grundriss I, 286). Sedermera
förkårtas vanligen den långa vokalen framför den på så sätt
uppkåmna långa konsonanten. Jfr t. e. i äldre franska
com-plette av lat. compléta; t. mutter av mht. (muoter, yngre)
muter, jämmer av mht. jämer. Synnerligen framträdande är
som bekant denna företeelse i latinet, t. e. Juppiter av äldre
Jupiter (gr. Zsv ttársQ); cuppa (varav vårt kapp) av cüpa
(varav vårt kupa *); cippus av üpus; succus av sücus; littus
av Utus] Varro jämte Várus m. m. (se Brugmann, Grundr. der
vgl. gramm. I, 464 f.; Schweizer-Sidler ock Surber, Gramm,
d. latein. spräche 2, s. 55 f.). Men att de nordiska språken,
både i äldre ock yngre tid ock i vida högre grad än
någonsin latinet, erbjuda eksämpel på denna judlag, har man
hittills förbisett. De flästa hithörande fallen hava
visserligen länge varit tjända, men man - senast jag själv i
Aisl. gramm. § 205 - har icke lyckats sammanfatta dem
under någon jemensam synpunkt ock följaktligen äj häller
kunnat förklara, varför i sjenbart alldeles likartade fall ifrå-
båda synkoperas (utom i fem. nom. propr., t. e. Stina). Däremot känn det utgå
från -CM, jfr Nilsa Nilsson, Svansa Svensson o. s. v. Möjligen (?) känn det
(liksom det dunkla -a i lella i den nyss siterade frasen) vara ett försök att
åstadkåmma riksspråk ("hypersvenskt"). Emellertid jör denna omständighet
liksom det öppna o-judet (icke fullt övertygande förklarat hos Kock, anf. st.
s. 79 f.), att Tegnérs, av Kock antagna, förklaring av gosse = *gut-si blir
mycket osäker.
*) På samma sätt som kapp: kupa förhålla sig de likaledes ytterst från
latinet lånade kappa : kåpa, platta :plåt m. fl.
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI VI, NY FÖLJD II. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
