Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adolf Noreen: Några fornnordiska judlagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320 Adolf Noreen.
gavarande fenomen än visar sig, än uteblir. Nu håppas jag
visserligen hava i min Gesch. d. nord. spr. (§ 77, jämförd
med § 52, anm.) tillräckligt tydligt framställt denna
företeelses värkliga natur ock utsträckning inom de fornnordiska
språken. Men då densamma är av en mycket jenomgripande
betydelse för hela den nordiska språkhistorien, torde det icke
vara ur vägen att här något återkåmma till frågan, särsjilt
för att belysa den medelst flere eksämpel, varibland även
sådana, som visa, att samma tendäns fortfar ännu uti våra
dagar.
Först ock främst är det naturligtvis härvid av vikt att
klarjöra, i vilka fall det fornnordiska språket, sådant det
je-staltat sig äfter ock i följd av vikingatidens jenomgripande
förändringar, känn antagas hava ägt "stark geschnittener
accent", d. v. s. en sådan exspiratorisk betoning, varvid en
starkt betonad vokal ännu under oförminskat stark
exspirat-sjon avbrytes av en följande konsonant, som sålunda får
karaktären av "fortis", d. v. s. erhåller del av den starka
ex-spiratsjonen, t. e. sv. hatt, rapp. Är konsonanten
ursprungligen kart, så förlänges den vanligen i följd av den ökade
exspiratsjonen, t. ex. sv. (betonat) att av fsv. at med "schwach
geschnittener accent", som övergår till "stark geschn. acc.",
då detta vanligen obetonade ord någongång emfatiskt betonas.
Är den föregående vokalen lång, uppstår sålunda
förbindelsen lång vokal + lång konsonant, varav sedan kart vokal +
lång konsonant. En sådan utveckling kann man tillfälligtvis
iakttaga hos några nysvenska ord, som av spesiäll anledning
råka att bli ovanligt emfatiskt uttalade. En lång vokal är
nämligen nu i svenskan "schwach geschn.", d. v. s. dess
uttalsstyrka avtar suksesivt under dess uttalstid, innan
konsonanten börjar uttalas. Men en stark emfas, framkallad t. e.
av en sinnesrörelse, känn föranleda, att samma uttalsstyrka
bibehålles, tills konsonanten inträder, d. v. s. aksänten blir
"stark geschn." Så förstås den ändring, som stundom uppstår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
