Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till läran om den nordiska nominalbildningen (Elof Hellquist) - § 1. Substantiverade adjektiv, particip och småord samt därmed sammanhängande företeelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist: Nominalbildning. 9
Af samma art som vildt n. Villebråd’ är (världs)allt n., hvilka båda
ega substantivisk bestämd form: vildtet, alltet. Så ännu ej koll. grönt
’grönsaker’.
Till slut må anföras några ex. på ord, tillhörande spec. svänskan, de
där redan, då de lånats, undergått sin substantiveringsprocess:
fsv. blæk ’bläck’ «=» ägs. blæc n. <: adj. blæc ’svart’.
nsv. gemak <c en medelty. substantivering af fht. gimah ’bekväm’.
Kluge Et. Wb. s. 109.
nysv. gestalt <: ty. Gestalt <r mht. adj. (un-, iv ol-) g estalt. Kluge Et.
Wb. s. 113.
De med -ja-suff. substantiverade adj. - se § 2.
Talrikast äro emellertid rø-stams-ut bildningarna:
nord. aska f. skulle enl. Osthoff P. B. B. XIII. 397 vara en utbildning af
ett adj. *asta-^o-2 "zur dörrhitze gehörig" till ett germ. *asto = gr. ågf).
Denna etymologi göres emellertid - synes mig - tvifvelaktig af got. azgo,
enl. O. <: *asta£on. Det såsom stöd för en dylik synkope anförda ainnohtin
(enl. O. <: *ainanoJiun} bevisar föga, ty ainnö kan vara uppkommet på en
bindevokallös ändelse -no, och de öfriga af O. anförda ex. på gotisk synkope
äro uteslutande hemtade från sammansättningar, där stamvok. i första leden
bortfallit t. ex. ain-falþs, gudhus o. d. samt kunna således ej med fog anses
vara analoga med förestående fall. Mera afgörande bevis mot riktigheten
af O:s etymologi äro ju de analoga bildningar, som faktiskt förefinnas i got.:
t. ex. bairgahein- till ett *bairgalis, handugtin-, handugôzan- till got.
lian-dugs^ broþrahans till ett *broþrahs, i analogi med hvilka man utan
tvifvel borde vänta ett *astago 1).
F. ö. har jag att nämna följande:
isl. austr-øna f. ’bris från öster’: austr-enn o. d.
døkkve m. ’mörk fläck’: døkkr ’dunkel’.
flate m. ’flata’ Fr.2 \ftatr.
falske m. ’falaska’. Jfr fht. falavisca till ett adj. på -isTc, utb. af fht.
/a?o, g. falaw-ér.
f giva f. ’tunnt siiölager’ ifylr.
jafna f. ’plan’ :jafn.
kalde eller kalda ’kall källa’ (i ortn.) ~Fr.2:kaldr. Paradigmdubletter 2):
kelda (<: -Jón) [: kalda = verma : varma ’varm källa’], fsv. kælde f. Sdw.
krumma f. ’krokig hand’ Fr.2: *krummr = sv. krum] pd.: krymma.
kvik(v)a f. ’friskt kött’ Fr.2 : kvikr.
(gras)lo$na f. ’ställe bevuxet med tätt gräs’ Fr.2: grasloffenn.
lunga n. (obs. fht. lunga fem.): sskr. adj. lagJiú ’leicht’ - se J. Schmidt
a. a. s. 74, 108.
milska f. ’mjöd’: ägs. milise ’honungssöt’.
raufte m. ’blodsten’: rauär. sv. dia 11. röe (gotl. raude) ’äggula’: röd Ez.
roara f. ’blod’ (felaktigt af Ygf. Eg.: -o-). Jfr sskr. rudhira ’blod’ Eg. Vgf.
: sskr. adj. rudhira-. Bugge K. Z. XX. 6 3).
Slaa f. ’sida’: siar ’nedhängande, sid’. Jfr sammanhanget mellan 1. latus
’sida’ - latus ’bred’.
J) Man kan ju anta, att nord. aska är en bildning af l/^as (hvaraf ju
ock den germ. j’cw-utvidningen *as-jôn = nord. æsia), uppkommet på det
primära iiominalsufnxet -sk- (som uppträder i t. ex. 1. esca (<: ed-scä): l/^éd,
pösca : l/^pöt m. fl. Brugmann G-rundr. II. 258). För -zg- i azgo måste väl
i alla händelser en specialförklaring sökas (’beruht auf einer specifisch
gotischen lautsenkung’ Osthoff. K. Z. XXIII. 88).
2) Med p ar a di g m dubl ett er förstår jag tvänne ord, som äro parallella
utbildningar med olika afledningar af samma hufvudord, och som med afs.
på betydelse och funktion i öfrigt stå till detta sitt hufvudord i samma
förhållande.
3) Närmast dock : ie. *rudh-ro- - t. ex. 1. ruber.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
