Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till läran om den nordiska nominalbildningen (Elof Hellquist) - § 2. Suffixet ja, jô och därmed sammanhängande frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist: Nominalbildning. 39
verbaladjektiva på -ja (motsvarande t. ex. de sanskritiska på -ya;
se Brugmann Grundr. II. 116, Falk P. B. B. XIV. 48, Streitberg
P. B. B. XIV. 167; möjligen några ord på ie. -i- se Kremer P.
B. B. VIII. 420). Dessa substantiva äro alltså icke afledda med
suif. -j a y utan att jämställa med behandlade grupper af afledningar
på Ja-verb, såvida de ej rent af äro blotta substantiveringar af den
neutrala form, som regelrätt tillkommer adjektiv på -ja. Hithörande
substantiv äro (de få inberäknade, som Schluter p. 27-32 anför,
här med S. utmärkta):
fenge ’byte, rof, fsv. (fiska-)fænge ’fångst’ Fr.2 Sdw., möjligen : -fengr,
anfördt af Falk s. 50; kan lika väl vara afledt af subst. fang eller fengr.
féä~e ’lifsmedel’ Fr.2 : *féctr = fs. (un)fodi ’omättlig’. Jfr v ere d. s. nedan.
f ér e ’läglighet’ Fr.2 S., fsv. føre Sdw. = sv. fore ’(godt) väglag’ (med
den ursprungliga betydelsen bevarad) : isl. férr, fsv. før ’i stånd att fara,
farbar’.
genge, fsv. gænge ’bistånd’ Fr.2 C. J. Schl. (jfr umgänge) : gengr, fsv.
gænger ’i stånd att gå, gångbar’.
f4fe (i guds g. 2 ggr.) ’gåfva’ Fr.2 : gæfr ’tjänlig’, hvaraf gæfa f. ’lycka’.
æle, fsv. hæle ’tillflyktsort’ Fr.2 C. J. Schl. : mht. hæle ’verhohlen’.
athæfe, fsv. athæve ’uppförande’ Fr.2 Sdw. : isl. hæfr ’brukbar’ Fr.2, fsv.
hæver ’duktig’ Sdw. Schl. felaktigt -hofe. Pd. : fsv. athæve f. Sdw., athæva f.
(sv. pl. åthäfvor), athæfdhe Sdw.
kvæde = sv. kväde Fr.2 S. : -Jcvæffr.
lége = sv. (godt) läge Fr.2 S. : lægr ’i stånd att ligga’.
nøyte ’bruk’ Vgf. : nøytr ’brukbar’ (såsom nyt f. ’bruk; = got. verbaladj.
-nutja); att skilja från nøyte n. [ofvan a) 1) aa] : nautr.
næme ’mottaglighet (spec. för att lära)’ Vgf. : næmr ’läraktig (såsom fsv.
nimne d. s. : verb. adj. nimiri).
skære ’sax’ Vgf. : -skærr i det af Falk s. 49 anförda hræ-skærr
’leichenschneidend’.
*-skéa~e ’skada’ Vgf. : skøftr.
stéfte ’plats som något upptager’ Vgf. : -staar.
séte = sv. såte Vgf. S. : -sætr.
sére ’ed’ Vgf. S. : sárr - se dock Bråte Ä. VML:s ljudl. s. 64
téke ’hvad man bär i handen’ Vgf. : tekr.
væge ’vikt’ Vgf. : végr.
-æte ’hvad som är ätbart’ Vgf. S. : ætr. Om nom. äg. afæta se s. 43.
fsv. -mære ’rykte’ Rqv. VI : mær = isl. mærr.
Svårt är att från dessa skilja de ord, som med afseende på
form - obs. nästan uteslutande pre t. plur. rotvokal - och
betydelse ha tydliga paralleller bland de ofvanstående, ehuru intet ja-(i-)
adjektiv står vid sidan. Sådana äro:
mæte ’dyrbarhet’ (anfördt äfven af v. Bahder s. 51) väl : *mætr (: meta
’värdera’ = æte : ætr : eta = næme : næmr : nema o. a.).
være ’lifsmedel’ Vgf. väl : *værr (: got. wizön ’äta’). Jfr fécte d. s.
Mindre tvingande är det att anta, det Ja-adjektiv ligga till
grund för:
grote ’hvad som orsakar graf Fr.2, hlége (formellt = sv. löje) ’hvad som
orsakar löje’ Fr.2 och det af Bugge Ark. II. 350 behandlade yke (enl. B. <;
*øke) ’overdrivelse’. Då dessa trenne ord till sin betydelse fullkomligt
stämma med kausativerna grøta, hløgja och *ékja (= *wokjan ’öka’ : wakan
J) Got. wizon, -wizns Osthoff, Geschichte des Perfects 606 : \Sves ’äta’,
hvaraf 1. vescor Geldner K. Z. XXVII. 216 ,260.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
