Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till läran om den nordiska nominalbildningen (Elof Hellquist) - § 2. Suffixet ja, jô och därmed sammanhängande frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 Hellquist: Nominalbildning.
gemla ’årsgammalt honfår’? Fr.2 : gamall.
løyra d:o Vgf.; högst osäkert, men jfr got. laus ’leer, nichtig’, ägs. léas
’lose’, hvaraf ordet vore afledt, vidare med annat afljudsstadium smns. med
-lera (t. ex. ett-) <: *luzán. - Dessa jämte ofvan och annorstädes l afh.
anförda till- och öknamn o. d. äro snarare att betrakta som fem. än mask. af
typen skytja, hetja (hvilket sistn. ord däremot icke är fem., som Fr.2
uppger). Om den alla ie. språk utmärkande egenheten att gifva öknamn på
manliga personer feminint kön -. se Grimm Kleinere Schriften III. ss. 349
-413 (ex. C. Aurelius Cotta, Mutius Scævola, it. Sforza, gr. ’Ikjrora
Ns-örco^slav. Zizka, ägs. Elie o. d.).
lysa ’gadus merluccius’ Fr.2 : Ijoss. Jfr lyr(r) sv. lyra s. 22.
sv. diall. *löda ’lat kvinna’ dalm. Noreen Ordl. : isl. *Zd<fr? (: lat-r = det
nog ursprungligen därmed sammanhängande f ht. luo-mi : lam).
skinnsnärpa ’ondsint och snål kvinna’ bl. Bz. : snarp. Pd.: snarpa. Jfr
snyrpa, snörpa : snyrp, snörp.
solsvärta ’koltrast’ sm. Hyltén-Cavallius Värend och Yirdarne I. s. 10.
samt sakliga konkreta:
isl. bløyta ’blöt landsträcka Fr.2 : blautr.
ef ja ’bukt med stillastående vatten’ Fr.2 : prep. af, hvaraf ock adj. afvig.
Pd.: no. ave, dalm. *afve Bugge hos Noreen Ordl. Tillägg. Jfr de
likabety-dande isl. iå~a, dalm. ida, idja : pref. ift.
kelda ’källa’ (= fi. kaltio) : kaldr. Pd.: kalde, kalda, fsv. kælde f. (enl.
Sdw. 2 ggr.). Ordet hör icke tillsammans med nsv. v. kvälla, såsom af flera t. ex.
Kluge, Et. Wb. Quelle, antages (ty. Quelle däremot är - se Kluge a. st. -
ett ungt deverbativ af v. quellen). Oafsedt att med detta antagande
detsamma från ordbildningslärans synpunkt sedt vore en säregen företeelse *),
synes ett dylikt etymon ännu osannolikare och omöjligare, om man har
parallellerna kelda : halda, verma : varma ’varm källa’ för ögonen 2).
krymma ’krokig hand’ Hkv. Hj. 22 : *7crummr = ty. krumm. Pd.:
krumma.
lengja ’rem’, äfven i n. pr., no. lengja, da. Lenge, sv. (hus-)länga : langr.
rekkja ’bädd’ : rakkr (?).
skemma ’sofkammare’: skammr ’kort’ Pd.: fsv. skämma.
skyrta = sv. skjorta : *skortr ’kort’ = fht. scurz, hvaraf i fsv. äfven
skörte (§ 2). Jfr med afs. på form och bet. isl. kyrtill, fsv. kiortil : kortr,
1. curtus.
syra ’sur mjölk’ : súrr.
verma ’varm källa’ : varmr. Pd.: varma.
høy-týja ’högaffel’ Fr.2, som jag tror <c urg. *tivi-^w-jon : sskr. adj.
dvi-ka- ’aus zwei bestehend’3), hvaraf enl. Brugmann Gr undr. I. 310 äfven fht.
zwl ^ zwig ’gren’. Jfr min etymologi af tjúga § 1.
no. snøyda ’bärmark’ Aa. : snaud.
sv. yta ’utansida’ : adv. ut.
sv. diall. *idja ’tillbakaströmmande vatten’ : pref. iå~. Pd.: isl. i&a, dalm.
*ida. Jfr ef ja j *afve ofvan.
skärpa ’torrt och ofruktbart land’ hs. : skarp ’torr, ofruktbar (om
jord-mån)> gotl. Rz.
snedja ’trekantigt halskläde’ sm. Ez. : sned.
f) Innan vi lemna de konkr. bildningarna på suff. -jan, -jon,
ha vi att för fullständighetens skull nämna några ord om afled-
4) Ett germ. kal-dion, hvarvid man väl skulle jämföra de lat. abstr.
ra-tio (got. ra~þjo), men-tio, mensio <: *ment-tio ’mätning’?
2) I sammanhang härmed må nämnas gotl. brya ’liten grop,
vattensamling för boskapen att dricka ur’ Ez.; bildningssättet är oklart (: adj. *brur?
Jfr brunnr)’, eller är ordet rent af = isl. bryðja Fr.2, om hvars något
afvikande betydelse SB Fr.2).
3) Ordet vore då identiskt med tyja ’tvifvel’ Kluge i Pauls Grundr, I. 356.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
