Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 Hellquist: Nominalbildning.
(*dragil6n) till isl. dregéll, no. dregill ’band, strimma’. Jfr t. ex. (det
omljudda) hekla : hpkoll.
fsv. ncetla ===== sv. nässla : fht. nazza, no. nata Aa. (jfr sv. nata, väl en
ombildning af nata efter nætla). Man har undrat öfver det här uppträdande
omljudet. Då vi emellertid i § 3 sett ett stort antal ^OM-stammar vid sidan
af rena rø-stammar, hvarmed är att sammanhålla jämstälda bildningar på
-m-ôn (-m-an) och -m-ion, anförda i § 6, och på -r-ôn och r-ion t. ex. sv.
flundra ~ isl. fly dr a kan man här tryggt konstatera ett suffix -l-ion.
rif sia ’räfsa’ : subst. rif sa d. s.
stumble GL. Schl., sv. diall. stumle Vätöm. Schagerström Ordl. 75 :
stubbe d. s.
[visla ’vässla’ möjl. : fht. wisa ’äng’ - enl. Kluge Et. Wb. Wiese,
sannolikare dock med Schrader K. Z. XXX. 358, 367 : gr. alék-ovQog.]
sv. vässla : vatn (eller kanske substantiveradt af ett adj. *vat(n)all?). Jfr
vidare Vceila ’härad i Västergötland’.
sv. diall. harkla ’räfsa’ Rz. : harka.
hässla ’lindocka’ Ez. Schagerström (Ordl. öfver Vätöm.) : ? Hör ej med
Vernersk växling till hör, fht. haru ’lin’.
Jcämla ’famn ho’ Hz. : kamma d. s. Bz.
talle (<: *tad-le) ’gödsel’ bhl. (Nilen Ordb.) : isl. taft.
I sammanhang härmed djurnamnen øydla (etymon? *) och uggla (: úfr?
Singer P. B. B. XII. 212), fsv. humbla ’humla; gräshoppa’ Sdw. (l gg hømbla
Sdw. <c -il-), gda. bremle ’stickande insekt’ (~ ty. bremse) - jfr t. ex. med
samma afl. fht. droscela : drosca (Kluge Et. Wb. Drossel), mht. tähele : tåha
(Kluge Et. Wb. Dohle).2)
Hithörande adj.: sottall ’causing illness’ (S. s. 38) : sótt, fsv. blastol :
bläster (däremot värml. blåsal : blåsa), vaghol : vagher och diall. motal ’motig’
vml. Rz.
Motsvarande deverbativa se Rydqv. II. 401 ff. t. ex. forsumöl,
smittol. Sufiixets funktion är att uttrycka ’einen Hang, eine
Neigung’, och den har i nsv. öfvertagits af adj.-afl.: -sam t. ex.
smittosam och -ig t. ex. blåsig.
2) af adjektiv (och småord):
isl. ekkell, fsv. enkel, jfr nsv. enkl-ing : fsv. enka ’ensam’; jfr ekkja, som
väl ej med Schlüter s. 162 : ekke ’smärta’.
gda. barild ’bar plats’ Kalkar : bar (-Hd <c il liksom fsv. vævild <c
vævu = diall. väfvel).
nda. blidel ’Februari’ : blid] jfr ägs. liþa, isl. þórr e.
isl. kringla ’skifva’ : adv. kring.
diall. dypla ’djupt hål’ Ez. : djup.
Brunla ’ko af brun färg’ vg. Sandon Sv. Landsm. VII. 4. 16. Fyra
andra ex. från Norrland Sv. L. I. 408: de hafva vid sidan af sig andra på -ka
och -ta.
Af adj., afledda af andra adj., vet jag blott diall. sjuJcall dis. E/z.
Det forefaller mig, som om i de nord. apråken suff. -l (alltså
utan bindevokal, hvilket för svänskans och dess dialekters vidkom-
*) Om detta ord anmärkes, att den isländska formen eå~la Fr.2 styrkes
af Vöråmålet, hvars elu - i motsats mot hvad Freudenthal antar
(Vöråmå-let s. 9, 195) - icke är att jämföra med sv. ödla, något som ju tydligen
framgår af de regler förf. själf uppstält å s. 9. De nordiska orden, från
hvilka de västgermanska synbarligen böra skiljas, uppvisa afljud såväl i
rotstafvelse som suffix: *aiþ~ul-on > isl. øyctta, fsv. ødhla. *iþ-al-on ;> isl. eåla,
*iþ-ul-on ;> fsv. ydhla. Grundordet är mig obekant.
2) dalm. *regnsla ’snigel’ Nn. Ordl. 14*6 hör däremot ej hit: jfr no. regnsleip.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
