Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 Beckman: 1700-talets svenska.
i en mängd ämnen, såsom naturvetenskap, nationalekonomi ock
framför allt grammatik. Det är egentligen arbetena inom
sist-nämda fack som intressera oss. Tyvärr kan jag av utrymmesskäl
ej inlåta mig på någon närmare karakteristik av hans skarpsinniga
språknlosofiska ståndpunkt, utan måste inskränka mig till att
meddela det för förståendet av den följande framställningen
oundgängliga. Jag förbigår därför helt ock hållet hans arbete: Fundamenta
Orammaticœ Latinœ Philosophica. Sthlm 1782. En handskriven
"större latinsk Grammatika" har jag ej sett, ock vad som kan
innehållas i hans likaledes handskrivna " Calligraphia" ock
"Liihogra-phia Vestrogothica" förstår jag ej. De arbeten av Hof jag begagnat
äro följande:
Svänska Språkets Rätta Skri/sätt. Stockholm 1753. En i
arbetet tryckt rekommendation av Biskop Juslenius bär datum den
15 Mars 1750 ock utgör svar på en skrivelse av 1748 från
Vetenskapsakademiens sekreterare. Arbetets avfattningstid ligger
således mellan 1748 ock 1750. Eedan 1748 hade emellertid Hof
anonymt insänt en kritik av den bekante Lars Laurds
rättskrivningsförslag. Metoden i arbetet är Euclidiskt-deduktiv. (H. var
vid denna tid lektor i Matematik). Det börjar med den allmänna
principen: "Ingen ting bör giöras utan och fast mindre emot
till-räckeligit skiäl". Så bestämmas begreppen medel ock tecken. Ett
kap. (II) behandlar "talet i gemen", ett annat (III) "skrift i
gemen". Så "lämpas detta på swänskan" i kap. IV "om de swänska
liudämnen och deras betecknande med bokstäfwer", i kap. V "om
drygheten och tonen i swänska stafwelser och ord", VI "om swänska
skrifsättet i gemen och språkets art", VII "om bokstäfwernas rätta
bruk", VIII "om föråldrade och främmande ord sskrifwande" samt
IX med "sluteliga påminnelser".
Såsom antytts är hans utgångspunkt ändamålsenligheten.
Därav följer, att skriften, som har till ändamål att återgiva talet,
är riktig i den mån den troget återger det rätta talet, ock här
följa de utredningar om talspråk, vilka ge hans arbete ett så
bestående värde. I rättstavningsfrågan är han principiell nystavare,
men han ger i praktiken oftast vika för bruket, då detta är stadgat.
Hofs åsikter frmkallade naturligtvis kritik ock såsom
anti-kritik (mot Ekholm) framkom hans skrift: Anmärkningar öftoer
Twänne af Trycket utgifne Skrifter Angående Swänska Skrif- och
Stafnings-sättet. Stockholm 1760. Skriften är icke fri från
polemisk hetta ock rör sig mest om den magra frågan om f (fv) såsom
t?-tecken. Den ger några anvisningar om stavelsegräns, men äger
förövrigt jämförelsevis ringa intresse. Viktigare är den lilla skriften:
Förklaring öfwer besynnerliga ord i Swänska Psalmboken.
Stockholm 1765 (Dat. 1759). Den är lexikaliskt ordnad ock har
intresse såsom belysande frågan om, vilka ord i det ålderdomligare
skriftspråket, som voro främmande för talspråket ock därför
behövde förklaras. Dessa uppgifter har jag dock ej här använt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
