Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beckman: 1700-talets svenska.
1B7
Så mycket viktigare for mig är det följande arbetet:
Dia-lectus Vestrogothica. Stockholm 1772. Arbetet överträffar allt
foregående av samma slag ock kan ännu efter 120 år räknas till våra
bästa dialekt-monografier. Syftet anger han vara dels att genom
dialektstudiet belysa det äldre språket ock bidraga till förståendet
av dess urkunder, dels att anvisa en källa, ur vilken riksspråket
kunde hämta näring, dels att ge sina landsmän antydningar om,
vad som i deras språk var oriktigt.
Om betydelsen av arbetet såsom belysande dialektsplittringen
inom tidens bildade talspråk har jag redan talat. Inledningen
börjar med skarpsinniga utredningar rörande språk ock dialekt,
ock den bevisar, att vårt språk omöjligen kan ha inforts av Oden,
såsom Hofs samtid trodde, utan måste härstamma från det språk
som talades före Odens tid. Sedan följer en grammatisk
utredning börjande med ljudläran, behandlande substantivflexionen rätt
fullständigt men verbalflexionen endast antydningsvis. I
förbigående lemnas några notiser om målet i Falutrakten. Bokens
huvuddel utgöres av ordlistan, som omfattar 250 sidor ock torde
innehålla omkring 3,000 artiklar, med översättning till rikssvenska
ock latin. Hela vägen göras jämförelser med riksspråket, ock därur
upptagna ord äro i regeln fonetiskt stavade.
Egentligen ett utdrag ur föregående är Monita nonnulla
Ju-ventuti Gymnasticœ et Scholasticœ Se[arensi] fortassis non inutilia.
Skara 1776. Den innehåller huvudsakligen samma
språkriktighets-anvisningar som Dialectus, men meddelar dem i en överskådli
gare form.
Så kommer jag till Hofs sista ålderdomsarbete: Den Swänska
Skaldekonsten utfwligen af handlad, och med många exempel ur
äldre och nyare Poeters skrifter förklarad. Företalet är daterat
Ulvängen d. 18 Februari 1777. Handskriften är redigt skriven
med "svensk" stil. Den tillhör Skara Stiftsbibliotek ock har genom
vederbörandes tillmötesgående stått till mitt förfogande här i
Uppsala. En "Påminnelse" för sättaren visar, att den var avsedd att
omedelbart tjänstgöra som tryckmanuskript. Den har varit insänd
till Regnér, vilken i Svenske Parnasen för 1785 ss. 78 ff., 172 ff.,
281 fi., 371 ff. meddelar några utdrag ur densamma. Arbetet kan
icke sägas stå i jämnhöjd med Hofs rent grammatiska värk. Den
ästetiska uppfattningen höjer sig ej över samtidens ytliga "utile
dulci". Förutsättningarna voro också mera ogynnsamma. Men den
sunda empiriska ståndpunkten bibehålles. Han nöjer sig ej såsom
ofta hans samtid med att översätta de klassiska folkens ock
fransmännens metriska framställningar, utan han bemödar sig att själv
observera vad ett svenskt språköra kräver ock vad som faktiskt av
skalder med erkänt namn iakttagits. Han har ock insett, att bland
främmande folk är det varken fransmännen eller de antika folken,
som kunna av oss göras till mönster, utan tyskarne, vilkas skalde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
