Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
Beckman: 1700-talets svenska.
hinder av hinna Skald. 127. Dubbelformer i skriften (ock taletf)
anges R. S. 345 i följande: blän(d)ning, häl(d)re, trä(d) (utan
anmärkt betydelse-skilnad1) samt stadna, stanna ock stana.
’■’■ F företräder i vardaglig uppsvenska:
p i höft, knaft, doft, taft R. S. 338, Dial. 65.
k i luft, lufta för lukt, lukta R. S. 338. "luftande (luktande)"
Dial. art. Sträng etc.
Anm. Haft är den enda talformen, hävt en oriktig skrivning
R. S. 320.
G företräder:
k i å(g) R. S. 338, Dial. 323. Jfr Bxkurs I ovan.
t] i benragel (t] anses västgötskt) Dial. 40; däremot är hannog
föråldrat R, S. 427.
v i handloge (-lowe anses västgötskt) Dial. 38.
G saknas i vardagsspråk i dag, tag, jag, tog, log, låg, plä, plärf
mårån Dial. 41, Skald. 139 f. likaså i nyli nyligen ock andra på
-Ii för liqen, Dial. 62, Skald. 138. Även i vårdat språk är g stumt
i aldrig^. S. 339, Dial. 41.
H är tillsatt i ärhindra R. S, 320, som tydligt framhålles som
talform, dock skriver Hof själv t. ex. Skald. 4 erindring. Det är
fakultativt i hyscha, yscha Dial. art. Hysk; hiller, Mer ib. 161;
bönas, bönhas Dial. 101; årka, hårka, hårrka Dial. 219, R. S. 345;
ösa, hösa 2) R. S. 345. Äller ock häller böra åtskiljas enligt
flertalets uttal mot uppl. tal. K. S. 339, Dial 326. I Skald, skrivas
dock ej eller, ex. 112.
J företräder i uttalet g i säger. Anm. 67, säja Dial. 250.
Liknande uttal angives Dial. 98 i böjell jämte bögell. Uppl. har
taji för tagit, slaji för slagit, se § 36. Om mäj, däj, säj se Ä.
J förekommer utan nsv, motsvarighet: 1) åtminstone i skriften
i nijo, tijo R. S. 345 (jfr Noreen Ool. Ordesk. XII). Tillvaron av
detta -j- i talet bestrides av Botin. Att Hof åsyftat tal form er synes
dock troligt i betraktande av att han upptar lija, lia Dial. 192.
2) i sniö jämte snö (så även Lind 1749, senare ordböcker blott snö)
Dial. art. Ghlop, R. S. 345. 3) i "lågmiält quibusdam långmiält",
även lågmält Dial. 198. 4) fakultativt i ändeisen av följande ord:
kräfja, qwäwja, sittja R. S. 355, Dial. art. Kiöwa, Setta samt
åtminstone i skriften i kyrkia, läggia, sättja, värkja R. S. 245, 361.
J saknas i mölnare; miölnare är "contra usum loquendi".
Dial. art. Mouhlnare. Avdelnings-j saknas fakultativt i gläd(i)a,
vän(j)a ock vi vele (biform till vilje) R. S. 345, 355, Dial. art.
Wänga.
K vexlar med p i vakenhus, våkenhusz) Dial. 317, R. S. 345;
däremot är stikt, sticht föråldrat R. S. 427.
K faller i vardagsspråk oftast i å jämte åg ’ock’, R. S. 338.
%\ "Träd (i Bibelen). trä (i Lag B.)". a) Vgm. hösa. 3) Vgm. våckenhm*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
