Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beckman: 1700-talets svenska.
289
the rösten uthi endan p& meeningen n&ghet litet falla och
sänckia, icke sigh s& lämpar, och sä wäl faller uthi thetta
tango-mål." Genom de av mig spärrade orden vill han tydligen ange
den karakteristiska intonationen i svenska ock tyska
påstAende-satser. Det övriga tyckes tyda på, att franskan skulle haft ett
hastigare tempo än de germanska språken.
Kvantiteten.
(Resultat.)
§ 22. Huvudregeln för kvantiteten i tonstavelser var utan
tvivel densamma i Hofs språk som i vårt: läng vokal före kort
konsonant, kort vokal före lång konsonant, tendens till
vokalkorthet framför konsonantgrupp. Vad särskilt beträffar det sistnämda
förhållandet skola vi blott anföra exemplen på sådana grupper,
framför vilka under språkets utveckling förlängning inträtt, på
det man åtminstone må ha en terminus ad quem för bestämmandet
av tiden för den ånyo inträdda förkortningen framför dessa grupper:
ärm R. S. 295; bänd Skald. 21, brXst R. S. 292; fäst R. S. 311;
länd R. S. 295, ttnd ib., ttst Skald. 21; önd R. S. 295; däremot
ha vi pust enl. C. Aurivillius ock Ljungberg.
§ 23. En särskild behandling kräva orden på rd, (rl, rn, rs,
rt), emedan det, såsom jag ovan sökt visa, icke kan anses fullt ut*
redt, i vilken mån vi här hade konsonantgrupp eller enhetlig
su-pradental. Det finnes värkligen flere omständigheter som tyda på,
att åtminstone gruppen rd var likställd med t. ex. -nd. Så anges
R. S. 811 löförd /"— Wvcbrd], där ö ej kan förstås på mer än ett
sätt. Fullt tydligt anges även Skald. 21 bord, bords såsom
havande kort vokal1). Å andra sidan uppges vokalen vara lång i barn,
garn, gwarn, horn, hörn Anm. 69. Lika oförtydbart anger
Held-mann Schw. Gramm. s. 22 f. kort vokal i lärd, lärde, men lång i
barn, barnen, garn, garnet, flarn, biörn, jern. Således alltjämt k rt
vokal före -rd.a) Hit för jag då med trygghet ännu ett yttrande av
Hof. R. S. 212 vill han uppställa den regeln, att det korta [6]
skulle tecknas med o, det långa med å. "Dock är härwid den
swå-righeten, att på det sättet skulle hon, ord, ond, jord, bordet och
en stor hop andre läsas ej med rent o [œ] som de wärkeligen
hafwa, utan med b (eller ok)" [=* 6]. Jag kan ej förstå Hofs
uppräkning på mer än ett sätt: han vill uppräkna ord med o-typen i
*) Möjligen ha vi Skald. 27 att läsa oafgjörd, oåtspörd.
a) Däremot uppges vårdslöshet Skald. 27, Para. 178. Följande synas
mig icke beviskraftiga, då de kunna vara påvärkade av analogier: farlig
Skald. 26; klarna ib.; kärlek Skald. 26, 38, 91, Parn. 175 ock 176 (Weste rr)-}
lärdom Skald. 26, Parn. 178; lördag Skald. 26 (Weste rr)\ klart Skald. 28
stört E. S. 297, Skald. 23, Anm. 69; kärt E. S. 295, 297; orsak Skald. 83,
Parn. 175 (även i nsv. oregelbundet); árlig(het) Skald. 26, 27, Parn. 178
fur. Westes uttalande); störlek Skald. 26; varsam Skald. 26, Parn. 178. —
Ordet knorla skrives i Dial. 1 gg med r, 1 gg med rr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
