Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beckman: 1700-talets svenska.
241
jämte beta(e) Dial. 89; betttd, betål Dial. 89; brákk, bråk Dial. art.
Sqwahl; dän, dänn ’därifrån’ Dial. 109; dör R. S. 300, 388 (jfr.
dörpåst, dörträ Dial. 67); fläkka, fhläka {hl - I) Dial. 119; förr än
(i två ord) ock föran (i ett ord) bägge i tal R, S. 361; hänt hann
Dial. 155; mil R. S. 300, 388; märr, mär Dial. 202; rak R. S.
300; rät ib.; skep R. S. 300, 388 (? föredrages Dial. 40) "slöderr
ällerr slödderr" Dial. 261; stanna, stana (jämte stadna) R. S. 345,
Dial. art. Herta sig; ståtta, stäta, kliwstätta Dial. 281; sätaf sätta ’)
lyda’ Dial. 287; teken R. S. 300; ten ¾tannum’ ib.; titell, tittell
Dial. 302; wette (uppl.), hwete (västg.) Dial. 65; wetta, toeta flerst. *);
väl9) R. S. 300, Anm. 35; öpenn Dial. art. Fnlaenn, öppning Dial.
art. Winnhöhl. — Om gäck, statt se § 36.
§ 28. Såsom ovan antytts skriver Hof i Dial.
dubbelkonsonant i slutet av svagtonig slutstavelse, ock detta med en
konsekvens, som gör att undantagen förtjäna särskilt beaktande. Sådana
undantag äro axål Dial. 65, men axåll ib. 86, 111; formerna på
-ef, ul skrivas däremot alltid med - II; bettul, bet ål Dial. 89;
tröskat Dial. 65, tröskäl, tröskgål ib. 299 (men -ell), på samma sätt
tåtål, tåteli Dial. art. Hwen. Det synes ganska troligt, att den
ovanliga ändeisen -ål kände dialektiskt få semifortis ock lång vokal
såsom i nsv. -og i älskog, idog. Axål är ej fullt beviskraftigt på
grund av dubbelformerna; men å andra sidan tyckes skrivningen
tráskgål nästan tyda på, att Hof uppfattat ordet såsom sammansatt
med gäl, gård, vartill en betoning med semifortis ("formell
sammansättning") har kunnat bidraga. Av stor vikt för frågans be*
dömande är, att former med långvokalisk ock starkt bitonig
ni-tima av flere hithörande ord faktiskt förekomma. Sådana former
anföras från nordskandinaviskt område av Lindgren1) i orden:
aksel, skakel, átél, *jättid (jätte) — samt från Uppland av
Scha-gerström 4) — i orden aksel, tröskel.
Anmärkning. En annan fråga är, huru det här åsyftade ut*
talet skall förklaras. Enklast vore att föra orden tillsammans med
de av Kock, Akc. II, 199 ff. behandlade orden, i vilka en
ursprungligen svagtonig avledningsändelse genom isolering kommit
att uppfattas som en sammansättningsled. Lindgren (anf. st.) ock
Wadstein *) vilja dock göra troligt, att bitonen är ett gammalt
arv, vilket man ock, bland annat på de av Kock i en mot
Wadstein riktad skrift 9) anförda metodiska grunder, bör antaga, tilldess
motsatsen gjorts trolig. Emellertid anser jag mig böra urgera,
att ingendera av dessa forskare givit någon plausibel förklaring på
vokallängden. Lindgren tyckes vilja antaga ljudlagsenlig förläng*
*) Vgm. sätta (lyda), säta (sätta).
*) Alltid i texten wetta j toeta tillåtligt enl. Dial. 814. Att den senare
formen i Dial. skulle ha angivits som normalform, tror jag vara ett
missförstånd av Hellquist, Ark. IV, 296.
*) Sv. Landsm. XII, 1 s. 19. 4) Sv. Landsm. X, 1 ss. 7, 88: jfr. Berg*
man, Sv. Landsm. XII, 6 s. 4. ’) Sy. Landsm. XIII. 5 s. 34. *) Ark. X, 826.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
