Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om användningen af possessivt pronomen i din stackare och likartade uttryck (Eugène Schwartz)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Schwartz: Om din stackare o. s. v. 187
delsen må vara hvilken som hälst — den från rent formell
synpunkt grammatiska och naturliga, då ej subjektets
hufvud-ord är första eller andra personens pronomen. Liksom andra
fornspråk, använder isländskan visserligen rätt ofta
konstruktioner efter betydelsen i fråga om verbalkongruens; men
då äfven en mera strängt grammatisk konstruktion är
tänkbar, torde den konklusion, T. tillåter sig, vara alltför vågad 1).
Visar sig det nämnda kongruensförhållandet icke kunna
stödja T:s förklaring, då är denna ock beröfvad allt stöd af
faktiska förhållanden. Hypotesen hvilar nämligen i öfrigt
på väl svaga grunder.
Till utgångspunkt för sin förklaring tager professor T.
egenskaps ord, och om possessivets förbindelse med abstrakta
icke afgjordt anses förklara dess förbindelse med konkreta
"oord", förklarar han dock att dessa konkreta substantiv
{pjófr, dåre, hundh, prœst o. s. v.) rätteligen böra betraktas
såsom uttryck för något "egenskapsaktigt" eller med en
abstrakt betydelse mer eller mindre analogt. Och sålunda
uppstår med hänsyn till betydelsen en tudelning: å ena
sidan den med pronominet betecknade personen, å andra sidan
den af substantivet betecknade opersonliga naturen.
Huruvida i förfädernas språkmedvetande en dylik tudelning
existerade, är visserligen svårt att afgöra med någon högre grad
af sannolikhet. Ett är emellertid visst: i våra dagars
språkmedvetande förekommer det icke. Yid användningen af t.
ex. din skälm betecknar uttrycket i sin helhet: den
tilltalade med atributet skälmaktighet, eller kanske rättare: en
skälm med angifvande af hvem skälmen i fråga är, alldeles
så som t. ex. i uttrycket "den skälmen Karl". Man har
äfven skäl att förmoda det icke ens i ursprungligen abstrakta
*) De tyska höflighetsformlerna konstrueras analogt med Sie, således
med verbet i pluralis, såsom Ew. Majestät geruhen o. d. Att döma af
verbalkongruensen beteckna sålunda dessa uttryck rätt och slätt den tilltalade
"personen själf.
ABKIV TÖ» MOBÐISK TILOLOGI XV, KT FÖLJD XI.
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
