Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmälan: Adolf Noreen: Altschwedische grammatik mit einschluss des altgutnischen (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
Kock: Anmälan.
i ndj. f0ter jämte det normala feter, såsom jag i annat
sammanhang framhållit. I MO. finnes /0tir med 0 3 ggr. Dess #-ljud
förskrivér sig från dat. sg. m., dat. pl.fetuni z>/0tum samt från dat.
sg. neutr. och bestämda formens fetu z> f0tu. N. bedömmer alltså
anf. st. orätt f0tar, då han uppfattar det såsom ett danskt
låneord.
Icke häller kan jag ansluta mig till hans mening ib., att de
sällsynta 6h0mélt, hßudige i st. f. ohêmèlt (ohêmolt), hênilige
(hem-lika) skulle så uppfattas, att hêmal- blivit *himl~, detta ;> *hyml-,
och detta h0ml-. Från fsv. äro dylika former med *A/«/?- eller
*hyml- icke påvisade. Såsom jag i Sv. språkh. 29 och Arkiv N.
F. VI, 303 framhållit, har c mellan en labialiserad konsonant (?)
och en labial konsonant (/) övergått till 0, t. ex. Tdewena : cl0uenœ,
Skatalef> Skatelöf, till hvilken åsikt N. § 107 ansluter sig. Ur MO.
må ett exempel tillfogas; här finner man Jcrff 988, br0dh lewe 609,
men ystirhff 360. Det är alltså möjligt, att i denna skrifts språk
ljudutvecklingen lêf z> l0f varit inskränkt till semifortis-stavelser. Då
nu icke blott m är en utpräglat labial konsonant, utan även A är
labialiserat (jmf. t. ex. utvecklingen Air- > hyr- i hirþc > hyrdhe etc.
Sv. språkh. s. 25), så antar jag att dialektiskt ê i ohemelt,
li0m-lige omedelbart blivit 0 mellan A och m. Jag lemnar oavgjort,
huruvida det tillika var ett villkor för ljudutvecklingen, att ê
stod i semifortisstavelse (ohemul, hemlika). Att i fsv. A
dialektiskt bidrog att värka labialiserande på en följande vokal,
bekräftas därav, att man mycket ofta finner y i ordgruppen hymil,
hy min, hymcrike, hymilsktr, hymmélsliker jämte himil etc. med i.
Här har i dialektiskt blivit y mellan det labialiserade A och det
starkt labiaia m, och man bör alltså ej med N. § 108 anm. 3
tänka på möjligheten, att hymil etc. skulle hava annat
avljudssta-dium än himil etc.
Dat. thr0M (SD nf. II, 786 år 1414, dàt. av räkneordet prir)
kan hava utvecklats så väl ur thrym <r thrim som omedelbart ur
threnr, det föregående r och det efterföljande m hava gjort vokalen
labial. Det må tilläggas att, då man i fsv. jämte pêm (thcm) ofta
möter tJwm i dat. sg. m. och i dat. pl., så behöver denna form
icke alltid hava fått 0 från nom. ack. pl. tJi0n, utan thêm kan
dialektiskt i vissa bygder ha blivit th0m i relativt oakcentuerad
ställning, hvilken utveckling i så fall framkallats ensamt av det
starkt labiaia m.
§ 108. Bland konsonant-ljud, hvilka värka labialiserande på ett
efterföljande i hade utom det nyss diskuterade A även g bort
anföras. I Sv. språkh. s. 22 f. har jag visat, att i mellan ett
föregående k och ett efterföljande r, m övergått till y (kirsebœr >
kyrsébœr etc, skimbel ;> skymbel etc), till hvilken mening N. §
108 ansluter sig. Emellertid har dialektiskt i blivit y även
mellan ett föregående g och en efterföljande labial eller labialiserad
konsonant, t. ex. gimsten : gymsten, gipt : yypt, gitca : gywa (sällan),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
