Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik.
83
motivet tillkommit, att enviget skulle gälla de stridandes
hästar. Detta stödjer sig på en uppgift längre fram, att
Sigurd blef innehafvare af Omlungs häst, och att denne ej
lyckades genom strid få den åter.
47. fA33(fB52): "Har gongur eingin skattur af",
Tidrik svaradi, "Nej!
fyrr skulu allir Isans synir
draga svörd af skeiá".
Jfr. sAa 7: Och hörer i Sefuar snare Suenn,
de sunren dåå gifue wy Eder,
denn skattenn uy icke gifua må,
medh minder han haftier uarith I fordom,
¾dr. s. k. 201: Nu svarar Êictrekr konungr. Ver gerdum at odru
vara ferd til J)essa lanz at vpphavi en giallda konungi ydrum
skatt, helldr var vart œrendi pat. er Jm mat vei bera oc sœgia
konungi ydrum. at ek vil bonum vig bioda.
I f B följer en vers, som endast är en variation på denna.
I s A2 6 lägges svaret i munnen på "en liten smådräng",
hvilket är så vanligt i visorna. Den sista raden i sA2 7 är
tydligen insatt på orätt plats. Detta visar frånvaron af
rimmet. Troligen har den från början lagts i Sigurds mun
och stått i den vers, som motsvarar fB 51 (grundformen 46).
I sA2 afbrytes här samtalet om skatten, och denna
uppteckning kommer i nästa vers in i en annan tankegång:
Och deth war sefuar snaresuenn,
hann klappar p&a dörenn megh(?) lyster,
och ehr någånn såå stärker kempe,
som döstenn tör medh migh fresta.
Jfr dDFIö, dH4,5, sC2 15. Vi hafva alltså i sA2
lämningar af två versioner, en äldre, ursprungligare och en
yngre.
48.––––––––––––––––––––––––––––––––––––––-
Under det samtal, som i sagan uppstår angående
skattekrafvet, sade {>idrik slutligen, att han skulle sända Isung en
häst och en sköld och att genom lott skulle bestämmas,
hvilken skulle afstå dessa (J>idr. s. k. 201: Nu sendum ver
honum œinn hest oc .i. skiolld oc kœstum til lutum hverr af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
