Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Westman: Ställen i vestg.- o. östg.-lagarna. 305
märka, ’gräns’, fht. märka, ’gräns, gränsområde’, fsax. marka}
’landområde’, och å den andra fno. mprk, ’skog’.
Grundbetydelsen hos denna stam är ’gräns’. Hur naturlig den fno.
betydelseövergången var, ser man av namnet Markimar, som
beteckning av de skogssträckor, som bildade gränsen mellan
Sverge och södra Norge.
En sammanblandning av betydelser sådana som de
omtalade kunde emellertid lika väl medföra en alldeles motsatt
betydelseövergång eller från ’skog’ till ’gränsskog’,
’gräns-(trakt)’. Det är denna övergång, som skulle ha egt rum hos
ordet pang. Sammansättningen pangbrœkka i lagarna skulle
då förklaras av, att Vestergötlands och Östergötlands
gränsskogar mest växte på gränshöjders sluttningar. Bæra skiold
yuir panghrœhku skulle därför bäst översättas ’bära sköld
över gränsskogens eller gränshöjdens sluttning’. Östgötalagens
längre uttryck ’över gränsen (d. v. s. gränsområdet eller
gränsskogen) och gränshöjdens sluttning’ torde ej kunna
ogillas av allvarliga stilistiska skäl. Betydelsen ’skog’,
’gränsskog’, ’gränstrakt’ passar ej häller illa, som jag förut antytt,
på de vestgötska ortnamnen. Att även i Norge ett ord
pang med sådan betydelse kunnat användas som namn på
ett område, stödes av analogien med sådana namn som det
nyss nämda Markirnar och Vingulmprk, pelamprk, Heicfrnprk.
Samma stam som i ordet pang ligger enligt min tanke
till grund för mansnamnet pœngill. Namnet bars av en
isländsk landnam8man från Hålogaland och förekommer sedan
ett par gånger under medeltiden i Norge. Att det är ett
gammalt inhemskt norskt namn, bevisas bäst av de talrika
norska ortnamn, vanligen på -staðir eller -rtdJr, i vilka det
ingår som första sammansättningsled *). Från Sverge kan
jag anföra det som uppländskt bondnamn ur hertigarna
Eriks och Valdemars uppbördsförteckningar av år 1312:
’) Rygh; &• &• 246 f., där dessa ortnamn äro sammanställda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
