Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
846
v. Friesen: aiw’s historia.
Man kan använda ett språkhistoriskt forlopp inom ett
närstående språk som en ledning och anvisning till
undersökning af det inhemska materialet, men en sådan måste i
hvarje fall företagas och konklusionerna böra i första hand
byggas på resultatet däraf, i andra hand kan hänvisas till
ett lika eller liknande förlopp i det beslägtade språket1).
Hvad nu den ofvan anförda parallelismen mellan fht. och fh.
beträffar, så existerar den endast på papperet, ej i
verkligheten. Redan den omständigheten, att nuspråken ha schnee,
see men sniór^ sióry sn{j)0^ sje, bör väcka eftertanke. I själfva
verket förhåller det sig på följande sätt. Fht. snêoy sto,
spBo och därmed analoga former förekomma endast i de älsta
fht. källorna: efter medlet af 800-talet heter det all-
*) Kock lägger äfven stor vikt vid öfverensstämmelsen mellan sniór
och spiö. öfverensstämmelsen dem emellan kan icke vara tillfällig, altså
måste den vara ljudlagsenlig. Detta är ett felslut. Ty äfven på analogisk väg
uppstå öfverensstämmelser, som ingalunda kunna betecknas som
tillfälligheter. Ett exempel bland m&nga! Som bekant skulle -R ljudlagsenligt
assimileras med föregående nn\ detta bevisas af t. ex. minni, menn. Och dock
heter det regelbundet brunnr (bruétr) och brennr, rennr (bre&r, reär). Är
detta tillfälligt? Ingalunda. Är det ljudlagsenligt? Icke heller! Saken är
helt enkelt den, att å hvardera hållet (i brunnr och brennr) kräfde
flexions-systemet, att r återinfördes: en nom. sg. *bnmn9 som är den ljudlagsenliga
formen, stred mot det normala substantivskemat ulfr: ulf\ å andra sidan
stred flexionen presens sg. 1. brenn 2. brenn 8. brenn mot normaltypen
berg bergr bergr. Jag har icke skildrat förloppet, huru sniór kom att
— utan att detta i grunden var ljudlagsenligt — formelt
öfverens-stämma med spió, underligare, än det anförda fallet är. Formerna sn0y&,
8n0y8) sney ha aflägsnats och fått vika för *$n##-Ä, *snœ#89 *8ncty med
grundformernas (härom nedan!) stamvokalism, därför att flexionsskemat kräfde
enhetlighet i stamform, och af alldeles samma skäl har *8pey: *8pitca fått
vika för *8pœiy, (jfr hnlga: hnœig för hné, bita: bœit o. s. v.), som > *spœ#.
— Samma — om också icke så utförlig — framställning har jag i NS. Jag
kan på anförda grunder således ingalunda instämma med Kock, då han sidan
234 yttrar: "Detta — att isl. sniór och spió, ehuru utgångna från
likartade urformer (jfr got. snaiws: spaiw), skulle hafva utvecklats till samma
slutresultat (med ià)t men icke på ljudlagsenlig väg, utan på två vidt skilda
an a log i vägar, allt trots den ljudlagsenliga utvecklingen i fht. snêo, spêo
— detta tror jag mig med full rätt kunna karakterisera såsom icke möjligt".
Hur mycket de ljudlagsenliga fht. snêo, sêo, spêo ha att betyda for
uppfattningen af sniór siór spió, ha vi ofvan sett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
