Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v. Priesen: aiw’s historia.
347
tid snê, sêy spê, Braune Ahd. Gr.2 § 108 a. 2. I det fht.
snêo etc., som skulle bevisa, att sniór framgått ur utvecklingen
<: *snœm <: *snœwit <z *snaiwaRJ faller det sonantiserade u
bort, i sniór skall det kvarstå. Vidare förtjänar framhållas,
att det ej var blott i snêo, sêo, spêo som ett genom synkope
i slutljud eller framför konsonant trädande u i fht. — såväl
som i de andra vestgermanska språken — sonantiserades
utan öfverallt och alltid. Det fht. snêo>snê o. s. v. är
altså ett stöd för min mening, att u i nordiska språk — hos
dessa ord och alla — i slutljud och före konsonant
öfver-gick till u och bortföll lika väl som u i *sunuRj *la$UR.
Skilnaden i behandlingen af urg. *snaiuaRJ *saiuiR mellan
vestgerm. och nordiska språk var den, att ai, ei förenklades
i vgerm. före «f, innan det följande a, i synkoperades och u
tillföljd däraf blef sonant; i nordiska språk först efter det
synkopen af obetonade ändelse vokaler skett: till detta
antagande äro vi ledda af nordiska företeelser, hvarom nedan
s. 351 ff.
2. Kocks andra invändning mot min teori framställes
8. 235: "Då man har en så brokig mångfald af former, alla
utvecklade ur samma urform–––––––––––, så är det en
oeftergiflig fordran på hvarje teori till växlingens förklaring,
att den vanligaste utvecklingsformen antages hafva
uppstått på ljudlagsenlig väg". Kock konstaterar, att öfver
hela nordiska språkområdet formerna innehållande -éö(-) i
samtliga eller de flesta hithörande ord, som uppträda med
vexlande vokalism, äro de vanligaste. "En hufvudinvändning
mot v. Friesens uppfattning är nu, att han nödgas förklara
alla dessa normalformer med iö på analogisk väg".
För att göra det följande räsonnemanget lättare fatt-
, bart skall jag här tillåta mig en utvikning. För att förstå
analogibildningens natur och verkningsätt, har man tänkt
sig, att inom hvarje grammatisk associationsgrupp, t. ex. pa-
radigm, vanligen — i synnerhet då den är större — finnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
