Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
Brate: Anmälan.
Velsens förmåga att fylla stark värsplats en mätare på det
maksimum ock minimum av styrka, som kann uppställas såsom fordran
på rimstavelsen. "Rimstafvelsen måste antingen vara
aksentsstaf-velsen i ett logiskt framkäfdt ord, eller en stavelse, som är
rytmiskt välbelägen i förhållande till en aksentstafvelse".
Undersökningen jer vid handen, att skalderna utan betänkande använda rim
som klass4 : ö 3fverväl2 dig as1, där den svaga rirastavelsen har en
vokalklang, som jör sig jällande, men undvika svaga stavelser med
det obestämda 9 som rim, även svagt -en. Ett svagare rim
försvaras lättare, om det sluter sig till ett redan markerat, än om
det själft ufcjör första markeringen. En paus i värsens slut
möjliggör emellertid att längre dröja vid ock starkare framhäva den
svaga stavelsen, än dess lågiska betydelse ejäntligen fordrar. Det
synes, som om denna iakttagelse om pausens betydelse även i det
följande skulle kunnat användas som förklaring av möjligheten till
angsjangbering, även där synes mig den paus, som går omedelbart
eller kårt före angsjangberingen, vara en förutsättning för
möjligheten att i föredraget tillgodose både meterns ock satsaksäntens
krav. Rörande angsjangberingen anmärker förf., att i
akataläk-tiska värser betonade rimord hur intimt som hälst kunna
sammanhöra med följande värs, varemot den paus, som hör till den
kata-läktiska värsens sjema, bör hindra angsjangbering.
Granskningen af rimmets efter vo kali ska del konstaterar våra
skalders goda rimkånst; det förefaller dåck, att ref. jort orätt i att
kalla blandning: sanning ett oklanderligt rim ock karlakarl : Carl
ett rim för ögat; det förra ter sig för mig lika felaktigt som inre
: mindre, det senare förutsätter ett uttal av karl, som jag anser
tillhöra det vårdade föredraget.
Halten av rimmets vokaliska del prövas efter den
grundsatsen, att blått det rim är riktigt, som vilar på ett av flertalet
bildade svänskar använt ock godtjännt uttal. Riktiga just enligt
denna grundsats synas emellertid ref. de av förf. oj illade rimmen
sjuka : duea, hur : Cavour, Heldenmut : ut, ty de utlänska orden
duca, Cavour, Heldenmut uttalas säkert faktiskt av flertalet bildade
svänskar med samma %-jud som i sjuka, ock detta sjer ock med
rätta, emedan dessa ord i en svänsk dikt måste anses upptagna i
s vänskan ock underkastade dess judlagar. Till större delen ängnas
undersökningen av asonangsen, rimmets vokaliska del, åt de s. k.
stockholmsrimmen hos Heidenstam ock Levertin, rim som ed : träd,
vilka ojillas, emedan en dylik asonangs icke är riksspråk, varjämte
förf. på ett förträffligt sätt bemöter Heidenstams försvar för
desamma. Förf. anser till ock med ett värkligt gått vokalrim, t. eks.
stor : bord, du: hug bättre stämma med omdömesjill svänsk smak
än dessa motbjudande stockholmsrim, som just försynda sig mot
asonangsen,
Stockholm den 5 des. 1902. -c^-n^ -d,,q+ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
