- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugoförsta bandet. Ny följd. Sjuttonde bandet. 1905 /
100

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

100

Kock: OrdbQdnÍBgBspðrsm&l.

Under dessa förhål] anden vore det i hög grad underligt,
om den isL adverbial-ändelsen -liga skulle Tara att alldeles
skilja icke blott från det got -leikö, fht. 4%cho etc., utan
också från det fev. -lika, så att ändeisen t ex. i

fev. karþlika och
isl. harpliga

skulle hava alldeles olika upphov. Knappast mindre
underligt vore det, om den isL ändeisen Aigr skulle väsentligen
böra skiljas från den fev. ändeisen -liker i adjektiv, så att
andra stavelsen i isl. dagligt: fsv. daghliker yngre daghligher
etc. etc. skulle hava (väsentligen) olika upphov.

Det vore så mycket mera påfallande, om -liga i isl.
harpliga etc. och Aigr i isl. dagligr etc. skulle vara identiska
med gr. -Mkoq, som man annars icke kunnat i germanska
språk påvisa något spår av denna grekiska ändelse. När
man därmed velat identifiera 4e(h)er i fornalemann. wele(h)8r,
8ole(h)ér (hvilka ord även Noreen a. st anför såsom stöd för
sin mening), så är utan tvivel denna identifiering ohållbar.
Även dessa fht. (fornalem.) ord äro avledda med den vanliga
germ. avledningsändelsen -lik-] se Braune i Beiträge II, 135,
Ahd. gramm.1 § 292 anm. 1, Kluge Stammbildungslehre2 s. 112.

Enligt min uppfattning är den isl. växlingen harpla :
harpliga etc. att förklara på en mycket enklare väg än
genom anlitande av den mycket avlägset liggande och annars
icke i germanska språk uppvisade grekiska ändeisen -Ålnog.

Som bekant använder gotiskan mycket ofta av adjektiv
bildade adverb på -o, men denna ändelse förekommer även i
adverb utan motsvarande adjektiv, t. ex. uhteigö (: adj. uhteigs),
galeikö (: adj. galeiks) — sprautö etc. Braune Got. Gramm.5
§ 211.

I fornhögtyskan bildas adverb på -o normalt av
adjektiv, t. ex. mllU (: sn’él), ubilo (: ubil), mahtlgo (: mahtig) etc.
etc. Braune Ahd. gramm.2 § 267.

Digitized by LaOOQle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:24:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1905/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free