- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugoförsta bandet. Ny följd. Sjuttonde bandet. 1905 /
110

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

107

Kook: Ordbildningsspörsm&l.

kostüligr ’dyrbar’. Jmf. fsv. kostogher ’slösaktig,
kostlig, utmärkt, god’.

skpruligr ’brave, frank, bold, manly’ (adv. skgru[g]liga).
D& isländskan använder skgrugsamr med samma betydelse
och dessutom skgrug-lyndi n. ’a noble caracter’, skgruglyndr
adj. ’noble, authoritative, frank-minded’, så är det
otvivelaktigt, att språket en gång även havt ett adjektivum
*skgrugr.

(virpuligr ’ansenlig’. Jmf.. delvis fsv. vœrpogher ’värdig’.
Enligt Vigfússon finnes i nyare tid även virpugligr. Dock är
det ovisst, om språket tidigare havt ett adjektiv *virpugr.)

Som bekant har g (dvs. g) i de fornnord. språken
Ijud-lagsenligt förlorats i åtskilliga ställningar. Jag erinrar här
blott om att g mellan u och Ü förlorats i relativt
oakcen-tuerad (semifortis-)stavelse, t. ex. munúp ’lyst, begjæring’
(jämte munugpy munhugp), varúp ’agtsomhed’ (jämte varygp,
varhygp) (Bugge i Beitr. XIII, 508).

I god överensstämmelse härmed antar jag, att g (g) i
relativt oakcentuerad stavelse ljudlagsenligt
förlorats mellan u och Till följe av denna ljudlag blev
naupugligr till naupuligr, *niåttugligr till máttúligr etc.
Liksom man av skyldugr har bildat substantivet skyldugleikr, så
har man av det en gång använda adjektivet *skprugr bildat
*skgrugleikr, som ljudlagsenligt blev skpruleikr ’nobleness,
manliness’. När man jämte naupuligr även har naupugligr
etc., så beror detta naturligtvis på inflytande från naüpug,
naupugum, naupugan etc., och när gpfugligr är den enda
brukliga formen och intet *gpfuligr finnes vid dess sida (se dock
om gafurlegr nedan s. 112), så har inflytande från gpfng,
gg-fugum, gpfugan etc. gjort sig gällande. På enahanda sätt
kvarstår g i t. ex. substantivet skyldugleikr genom inflytande
från adjektivet skyldugr.

När, såsom Yigfússon framhåller, vissa ord i det äldre
språket hade former på -uligr, men i det yngre på -ugligr

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:24:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1905/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free