- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugotredje Bandet. Ny följd. Nittonde Bandet. 1907 /
362

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

860

Kock: Adj. p& -likin. 3B7

Förhållandet är ju enligt den av mig framställda
åsikten följande.

Den äldre fornsvenskan (dvs. före 1350) behandlar
ändelsevokalen a på följande sätt i stavelser, som i den
normala fsv. akcentuerade8 med levis: i vissa bygder kvarstår
ändelsevokalen a oförändrad (ex. gopan)-y i andra (t. ex. i TJL.)
övergår den genomgående till œ (goþœn); i åter andra
övergår den till (B efter vissa rotvokaler (vokalharmoni); se Kock
Fsv. ljudl. I, 116 ff. I stavelser med levissimus åter
försvagades redan i den äldre fsv. ändelsevokalen a oberoende
av de omgivande ljuden till e. Nu hade som bekant ack.
sg. brúthkan fortis på första, semifortis på andra och
levissimus på tredje stavelsen; därav uppstod därför brutliken.
Till följe av de omgivande ljuden blev emellertid brutliken
vidare till brutlikin redan före nedskrivandet av våra älsta
fsv. handskrifter. Tre faktorer hava härvid spelat en roll:

1) En palatal konsonant (k) föregick ändelsevokalen.
Jmf. att fsv. och ä. nsv. urkunder ofta i st. f. e hava
ändelsevokalen i omedelbart efter k, g, t. ex. i KL. dat. sg.
folki trots dat. Huse etc. (flera andra exempel i
Skandinavisches Archiv I, 28).

2) Penultima av brutliken hade «-ljud. Jmf. t. ex. att
i nydanskan ultima-vokalen i gives har till följe av
penul-timas i-ljud en mera utpräglad /-klang än ultima vokalen i
haves (Jespersen i Dania I, 70). I fsv. skrifter möter
stundom efter stavelser med i-ljud i i st. f. väntat r} t. ex. i
Bir. IV Dikt. (med ofullständig vokalbalans för i k) oblidhi
(238, 9) med -i för

3) Ultima-vokalen i brutliken stod i sluten stavelse.
Jmf. den allbekanta växlingen e: i i öppen resp. sluten
stavelse i y. fsv. (obest. form frænde : best. form // œndin etc. etc.).

Genom samvärkan av dessa tre faktorer övergick ack.
brutliken till brutlikin. Då man nu sedan gammalt hade
en stor massa adjektiv och particip av typen nom. sg. mask.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:24:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1907/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free