- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugosjätte Bandet. Ny följd. Tjugoandra Bandet. 1910 /
113

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Om a-omljudet. 113
Det fsY. och nsY. pret. kom är naturligtvis att förklara
liksom det västnord. kom.
När man åter i fornsvenskan jämte det sällsynta pret.
tradh (jmf. västnord. trap till tropa) använder trop och så-
som pret. till sova har sof (jmf. västnord. svaf), så beror o
i dessa preterita säkerligen på analogipåverkan. Sedan man
på ovan visade sätt till koma i preteritum hade fått växel-
formerna kwam : kom, så nybildades efter detta mönster (koma :
ktvam : kom), och naturligtvis tillika genom inflytande från
motsvarande infinitiver och presentia, till tropa : trap ett pret.
trop och till sova : swaf ett pret. sof, hvilket sof blev en-
rådande.
Ljungstedts i Anmärkningar till det starka preteritum
i de germ, språken s. 111 ff. framställda och, såsom det vill
synas, av Noreen Aisl. gramm.3 § 486 anm. 4 akcepterade
förslag att förklara pret. kom är för mig alldeles oantagligt.
II.
Också däri skiljer sig H:s uppfattning av «-omljudet
från min, att han menar, att den urgermanska ändelsevokalen
œ(ë) i urnordisk tid skulle hava verkat a-omljud på u. I
Beiträge X X III sökte jag visa, att detta icke är fallet, och
denna min åsikt har vunnit anhängare.
Den vokal, hvarom här är fråga, betecknas i urnordiska
runinskrifter (resp. kan i dem) betecknas med e-runan, t. ex.
w urte 3. sg. pret. ’gjorde’ på Tjurkö-brakteaten. Rent a
priori sett, finnes mycket ringa sannolikhet för att denna
ändelse-vokal (ë) skulle ljudlagsenligt framkalla en utveckling
u > o i föregående stavelse, parallel med den utveckling
« > ö i *hurna ;> horna, hvilken framkallades av en helt a n -
nan vokal (a). Övergången är ju en förskjutning åt
«-hållet, och det är lätt begripligt, att ett följande «-ljud kan
vålla en dylik. Däremot fordras synnerligen bindande bevis
ABKIV FÖK MORDISK FILOLOGI XXVI, NT FÖLJD XXII. 8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:25:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1910/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free