Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Om «-omljudet. 139
Växlingen stomar : sumar (-sumærs) i VGL. I är ej häl-
ler att direkt återföra på skilda urnord. dialekter, utan så-
som jag redan s. 110 framhållit, förklaras den helt naturligt
därav, att a-omljludet överhuvud i Norden först sent genom-
fördes i ljudgruppen -um-. Därvid blev (vid böjningen
sumarR summit) nom. sg. sumarR till somarR, under det att
sumraR etc. (libsom dat. sumre) bibehöll u. Sedan skedde
utjämning.
Av ovan amförda orsaker — mycket annat att förtiga
— anser jag d*e av Hultman framställda hypoteserna till
förklaring av väslingen o : u i fornsvenskan icke vara an-
tagliga.
I motsats till H., som vill återföra nästan all växling
o :u i fornsvensban till olika u rn o rd isk a d ia le k tisk a ljud-
lagar, verksammai vid «-omljudets inträdande under den ä lsta
urnordiska tiden,, söker jag i Beiträge X X III, 526 ff. för-
klara växlingen <
o : u i fornsvenskan (och isländskan) väsent-
ligen genom fakhorer, som varit verksamma i re la tiv t sen
tid. Särskilt sökier jag visa, att vid v a lfrih e t mellan o : u
vissa konsonantljuid resp. konsonantgrupper gynnade o, andra
åter u. På urrnord. tid fick man t. ex. av nom. ack. sg.
*wur<ïa ’ord’, *buiða ’bud’ genom «-omljud *worà’a *bo6’a, un-
der det att nomi. ack. pi. *wurfru, *bufru alltjämt bibehöllo
penultimas «-ljudl. Sedan dessa former genom förlust av
ändelse-vokalerna blivit till nom. ack. sg. ord1
, bo& : nom. ack.
pl. *urft, bu&, så gynnade ljudgruppen supradentalt r -f-# vid
valfrihet o, men ett föregående labialt b- däremot u ‘). Till
följe härav finner1 man t. ex. i Upplandslagen orp (ej *urp\
men buþ (ej bop)..
teoretiska resonnemanig. vill jag framhålla, att trots alla teorier erfarenheten
dock är och förblir dlen bäste läromästaren. Det synes mig, som om H. ej
alltid låtit sig tillräcckligt vägleda av erfarenheten, när fråga är om dessa
spörsmål. ,
*) I Svensk ljudlh. II, s. 56 visar jag, att även det relativt länge kvar-
stående u i den kortsttaviga nom. ack. pl. *buâu etc. härvid spelat en roll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
