Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286 Lindroth: Anmälan.
den inte fanns n&gon anledning att förmoda något av större värde,
har anmälaren dock anställt en del jämförelser mellan den, K och
A. För handskriftshistorien kan ju stundom även en i sig själv
värdelös handskrift ge upplysningar. Mitt resultat blev, att C
uppenbarligen, såsom Stjernström också antog, står i ett mycket
nära förhållande till A. Avvikelserna från K äro i regel gemen-
samma för båda. I regel: det finns verkligen en del fall där 0
och K överensstämma mot A. Knappast något af dessa synes dock
vara av den art att det tvingar till annan förklaring än den, att
C:s skrivare funnit sig föranlåten att rätta vad han insett vara
oriktigt i A. Andra kunna vara rent tillfälliga. Några prov: C
K örckio-, K K orkio-, A K örki- (s. 7#), C nickhake, K Nickhake,
A Nukhake (s. 89), CK tyckes, A tycks (s. 1410), OK N är som, A
N år-som (s. 312), C Pigswän, K pijgsw enn, A pijgsw in n (s. 3810),
CK Siejfwillige, A Siélfwillje (s. 386), OK w äder, A w ädre (s. 4310).
Det förtjänar anmärkas, att ordet Eens s. 228 blott finnes i A,
men saknas i KC. Man skulle kunna vilja reflektera på möjlig-
heten, att A i själva verket inte vore direkt avskriven av original-
konceptet, utan att det funnits ett mellanled, till vilket då också
C stode i direkt förhållande, och att C därför bevarat ett eller an-
nat som förvanskats i A. Av flera skäl är detta dock icke troligt;
A anger sig ju också själv såsom direkt skriven efter originalet.
Möjligen skulle en jämförelse också med B och D kunna ge kla-
rare besked om C:s ställning, men den är säkerligen inte värd att
offra någon möda på. Att C är synnerligen oviktig för texten, är
påtagligt (jfr nu Hesselman i Språk o. stil XI, 85).
Valet af K såsom grundläggande synes inte lämna rum för
någon anmärkning. Men av utgivarens förord sågo vi, att han
påträffat fall, där A dels hade en variant av intresse, dels rent av
kunde göra anspråk på bestämt företräde. Av dem har då utg.
låtit oss få del. Men vem är det nu som dömer över en variants
värde? Uppenbarligen utgivaren själv. Och den rätten kan ingen
frånta honom. Frågan är bara, om vi skola överlåta åt hans eget
gottfinnande att m ed d ela oss blott en del av varianterna, blott
vad han själv finner ha betydelse. Att så göra är alltid för en
utgivare en ansvarsfull sak, och såsom allmän princip är det syn-
nerligen farligt. I fö r e lig g a n d e fa ll är utgivaren verkligen den
möjligast kompetente att träffa avgörandet. Därför torde också
den princip han följt i själva verket knappast ha medfört någon
olägenhet. Detta så mycket mindre, som han ingalunda dragit
gränserna för d.?t ’betydelsefulla’ för snävt. — Då A:s läsart ’all-
deles afgjordt’ synts äga företräde, har den kommit upp i texten
(se ovan). Ett exempel må anföras, som också visar, hnr det nyss
diskuterade subjektiva momentet vid textredaktionen här letts av
personligt förvärvad insikt: Hesselman har funnit — vilket han nu i
Språk o. stil nyss cit. avh. i detalj framlagt (se särsk. s. 96) —,
att mask. på obetonat -el, -er i Oolumbus’ eget språk, och därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
