- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugonionde Bandet. Ny följd. Tjugofemre Bandet. 1913 /
220

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

220 Olson: Tredje svaga konjug.
etc. redan mot slutet av medeltiden gripit vida omkring sig
i de mellansvenska landskapens språk.
Till innehåll och stil företräda de anförda texterna flera
olika skriftslag: religiös stil, lag- och kanslispråk, historisk
prosa, poesi. Även från denna synpunkt sett torde föränd-
ringen i de ifrågavarande verbens böjning kunna betecknas
som ganska utbredd.
I själva verket torde övergången från typen flydhe,
flydher till flydde, flydder ha varit så gott som fullständigt
genomförd i det levande språkbruket redan vid medeltidens
slut. Härom vittnar framför allt den omständigheten, att
allt ifrån reformationstiden beteckningen med lång konsonant
är så gott som enarådande i det svenska skriftspråket. Ven-
dell anför i sin skrift Språket i Peder Swarts krönika s. 98
från 1500-talet endast ett par enstaka exempel på enkel
konsonant: bode hos P. Swart, döde hos Per Brahe.
Då trots detta även under medeltidens senare tid exemp-
len på fördubblingen i de flesta skrifter synas vara relativt
sällsynta gentemot enkelskrivningarna *), så beror detta utan
tvivel på en fast skrifttradition, skapad under den tid, då
uttalet med kort konsonant ännu var det enarådande eller
vanliga, och sedan i allmänhet fasthållen trots uttalets för-
ändring. Mot den medeltida skrifttraditionen bröto dåska-
parna av det nysvenska skriftspråket i detta fall som i
flera andra.
Yid förklaringen av utbytet av dh mot dd i bodhe :>
bodde, flydhe > flydde, flydher z>flydder osv. kunde till en
1) Enligt en statistik, som fil. mag. E. Olavi på min önskan gjort,
förekommer i Medeltid. Bibelarb. II, s. 1—141 (hskr. från 1526) följande ex.
på dubbel kons.: boddho 2 ggr, boddo 2 ggr, flyddo 8 ggr, flyddho 2 ggr,
s:a 14 fall. Däremot: bodho 55 ggr, bodo 5 ggr, flydhe 1 gg, undflydho
1 gg, førsmade 2 ggr, førsmadhe 1 gg, s:a 65 fall. — I Didriks saga
(bskr. c. 1500) möta dock ett betydligt större antal ex. på dd : flydde 28 ggr,
bodde 3 ggr, försmådde 2 ggr, skedde B ggr, trodde 1 gg, s:a 37fall,gent-
emot døde 7 ggr, rodhe 3 ggr, s:a 10 fall.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1913/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free