Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lindroth: Dikter om runornas namn. 257
Jönsson, Bj. Magnusson Olsen), dels av Wimraer och Finnur Jöns-
son i den förres ’Die Runenschrift’ s. 275 ff. (1887), där dikten
återges ’mit altnorwegischer orthographie’, översättning och kort
kommentar.
Med större framgång kan frågan ånyo tas upp endast om
något hittills obeaktat material kan dras in i diskussionen. Detta
blir jag här i tillfälle att göra. Även till de helt eller väsentligen
riktigt tolkade partierna fogar jag en del notiser.
De isländ ska þ rídeilu rn a ha varit Kålund bekanta från
fyra uppteckningar, nämligen i AM 687 4:o, AM 461 12:o (båda
från 1500-talet) samt i Jón Ólafssons handskrivna Runologia (AM
413 fol., förut Additam. 8 fol.), skriven 1732, delvis omarbetad
1752, där två olika texter meddelas *). K:s text (nedan kallad K.)
är en restitution på grundvalen av 687, men med alla avvikande
läsarter i noter. Något försök att utreda sammanhanget mellan
dessa delvis betydligt avvikande texter har inte gjorts.
Också till denna s. k. ramsa innehåller det ovannämnda ’till-
lägget’ ytterligare förklaringar, framför allt av Bugge. Också den
är omtryckt, översatt (detta ej hos Kålund) och kommenterad
hos Wimmer anf. arb. s. 281 ff.
Också här hoppas jag, att mitt nya material skall skänka
nytt ljus.
Med några östn ord isk a rundikter av liknande slag synes
man inte menat sig ha haft skäl att befatta sig. Åtminstone för
svenskan finns dock ett inte alldeles ringa material, värt ett kri-
tiskt ingående studium.
Det är emellertid inte bara till textkritiken och tolkningen
som det nya materialet skall gö bidrag. Inte minst dikternas
h istoria hoppas jag kunna ge en bredare och skarpare belysning.
A. De västnordiska rundikterna.
I denna avdelning tar jag upp till behandling blott vad som
direkt belyser de västnordiska dikterna — således utan att följa
den betydelse, som dessa kunna visa sig ha haft för en likartad
diktning på annat håll.
I. Översikt av det nya materialet.
1. Islänningen R unolfur Jönsson (Runolphus Jonas Is-
landus) återger i sin 1651 i Köpenhamn tryckta ’Lingvæ septen-
trionalis elementa’ på sid. B 1 recto ff. såväl alla sexton norska
rundistika som de islän d sk a þ rídeilu rn a. Varje vers är
översatt på latin och kommenterad. Han säger, att han vill an-
föra dessa rundikter ’in gratiam curiosi lectoris’. — Om Run. Jöns-
*) Med K. använder jag har beteckningarna 687, 461, JO a och JO b.
I ’Tillæg’ s. 102 anlitar utgivaren i ett enskilt fall också en text i AM 749
4:o (från 1600-talet).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
