- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettionde Bandet. Ny följd. Tjugosjätte Bandet. 1914 /
299

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Olson: Ändelsevokalerna i ÖGL. 299
Jag anser mig kunna sammanfatta resultaten av den
här framlagda förnyade undersökningen av avvikelserna från
balanslagen för i : e i tvåstaviga ord i Ostgötalagens text-
kodex på följande sätt:
Texten representerar en dialekt, i vilken balanslagen
ännu icke genomförts, men håller på att genomföras.
Frekvensen av bevarat i är huvudsakligen beroende
av fonetiska faktorer: den föregående rotstavelsens vokal-
kvalitet, i någon mån dess kvantitet, de föregående konso-
nanternas beskaffenhet. Dock har inom vissa formgrupper
till kvarhållandet av « möjligen även bidragit inverkan från
näraliggande växelformer med ljudlagsenligt i.
Med den sist gjorda modifikationen äro dessa resultat i
allt väsentligt desamma, vartill jag i min framställning i
Ögl. ljudl. kommit.
B) Tre- och flerstaviga ord.
Jag kan här fatta mig kort, då det ovan om de tvåstaviga
formerna sagda i tillämpliga delar gäller även för de flerstaviga.
Jag inskränker mig därför till följande anmärkningar.
1. Enkla tvåstaviga ord ha e i öppen stavelse: klok-
kare, gangande, lidughe osv. Liksom vid de tvåstaviga fin-
nas icke så få undantag.
a) Av neutr. ««-stammar ha de på -ini alltid * \fæprini,
tnöprini* dyzskini, samsyp(k)ini, smlagt enl. S. (s. 47) 34
ggr. Däremot hæræpi (1) : hœræpe, hærape (c. 55). Jag
har (Ögl. ljudl. 92) förklarat det enarådande «-et i den förra
gruppen såsom beroende på vokalharmoni. S. pekar på, att
även eljest vid ««-stammarna i är vanligt (jfr ovan s. 291 f.),
och menar, om jag rätt fattar honom, att åtm. i ordet Jce-
prini, som förekommer 23 ggr (därav 10 på 7 rader i
Schlyters text) «-ets abnorma frekvens skulle bero på en för
detta ord särskilt förvärvad skrivvana. Omvänt måste enl.
S. en sådan också tänkas föreligga för de 55 hœræpe, hærape

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1914/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free