Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342 Hellquist: Anmälan.
den döde och icke den lefvande, äro dauår och draugr, det senare
i regeln syftande pä invånaren i en graflkulle. Intet stöd finnes
för det antagandet, att det sista andetaget betydt något för de
germanska föreställningarna om lifvet efter detta.
Valhall som uppehållsorten efter lifvet för alla i drabbningen
fallna var visserligen intet allmänt dödsrike, men det stod för ett
krigiskt folk ett sådant nära. Den samgermanska utbredningen
af ordet halja visar, att föreställningarna om Hels land äro äldre
än de om Valhall. Förf. söker nu påvisa, huru Helgeografin upp-
repade gånger och på olika sätt inverkat på Valhall*), och åtmin-
stone till en del har han utan tvifvel rätt. Någon tviDgande nöd-
vändighet för att Valhall behöft låna grindar och broar från Hel
föreligger väl dock inte 2).
Hvad som skiljer det historiska Valhall från Hel är egent-
ligen Oden.
En förblandning af Hel och Valhall hade icke så lätt kunnat
försiggå, om Oden från början bott i Valhall. Men Oden som
härskare där beror på en senare utveckling. Förbindelsen med
Valfader och Valhall är sekundär, men naturligtvis låg den ytterst
nära till hands, då ju Oden var den gud, som de i siaktningen stupade
tillföllo (Valpggnir). Tron att Oden gladde sig åt lik är emellertid
mycket äldre än det tidigaste spåret af Valhall; så talar redan
Tacitus om människooffer åt Mercurius. På grund af öfverens-
stämmelsen mellan Valhallsföreställningarna och valplatsgudens
attribut blef sedermera Valhall Odens boningsort, hvarvid äfven
Odensnamnen på val- medverkat.
Innan Oden bemäktigat sig Valhall, tänktes han enligt Neckel
ha sin bostad i det himlahus, som antydes i den langobardiska
sagan om striden mellan Vinniler och Vandaler, och där han med
Frea från dess östliga fönster vid soluppgången varseblir krigarna,
ordnade till strid; jfr prosainledningen till Grímnismál. En mot-
svarighet härtill ha vi i den asaborg, som omtalas i Vpl. (jfr Sn. E.
Asgarär), och som visar hän på äldre föreställningar än de, som
taga sig uttryck i Grimnismals brokiga skildring. Denna guda-
borg låg i Godheimr (jfr Yngl.-sagan om Svegder och Egils So-
nartorrek). Men här hörde från början ingalunda de på valplatsen
döda hemma.
Gudaborgen hyste dock andra invånare än gudarna, nämligen
einherjarna. Dessa lifskraftiga kalaserande gudavänner, dit t. o. m.
Brage kan räknas, få ej identifieras med de dystra Valhallsgästema.
Hufvudstommen af dessa einherjar äro furstar och hjältar, som —
ofta medan de ännu lefde —upptagits i Odens himmelska sal,
’) Kanske man också kan tala om motsatt påverkan; jfr brovakterskan
hos Hel Moågudr i Sn. E., som passar bättre till Valhall än till Hel; jfr
Sehück Stud. i nord. lit.- o. rel.-hist. 1: 98.
2) Särskildt ur Eiriksmåls och Håkonarmåls strofer synes mig förf.
utläsa väl mycket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
