Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348 Brate: Genmäle.
möjligheten av sådana förbättringar även i detta avseende, som
Nordenstreng s. 662 b försökt sig på genom omdiktning av en
strof i Atlamal.
Mest förargelse tyckes jag hava åstadkommit genom att ”jag
bemödat mig att giva min översättning en fullt nysvensk, låt vara
ålderdomligt färgad språkform och undvikit att med Gödecke upp-
taga en del fornord, som nu icke förstås utan förklaring”. Ceder-
schiöld s. 201 lovordar Gödecke just för ”hans kärva, ålderdomliga
stilfärg”, hos Nordenstreng uppträder samma arkaiseringsböjelse
under förklädnaden av känsla för stämningsvärde, Nordenstreng
s. 663 b förkastar jungfru och menar mö och kvinna i sådan text
allena möjliga och, att jag ”kunde varsammare och sparsammare
ha umgåtts med tyska och halvtyska ord som skön, anlända,
fruktansvärd, bekomma”, samt anser så moderna ord som juvel,
metall, mustasch, klenod och strof verka ”som rent uppsåtligt skoj”.
Det är icke ringa del av det nysvenska ordförrådet, som
sålunda yrkas avstängd från en översättning till nysvenska av
Eddan, och månne icke de yrkande drabbas av den gamle S. von
Triewalds Satir emot våra dumma poeter:
En kan inga ord fördraga,
han ej tar ur gammal saga,
bär städs en vanvördnad stor
för det språk, han lärt av mor.
Åskådningen är välbekant; vi hava ju nyligen bevittnat, huru en
hop vaneträlar med stort buller sökt hindra oss från att få bibeln
återgiven på vår tids språk. Det sunda förnuftet segrade i fråga
om bibeln, och detta inger förhoppning, att så ock skall ske i av-
seende på Översättandet av Eddan, vars text uppenbarligen betrak-
tas som lika helig. Hos dessa granskare är dock ömtåligheten
snarare ännu större, ty de döma synbarligen icke orden efter
deras betycjelse i det allmänna språkbruket utan efter deras histo-
riska härstamning, som är likgiltig, då ordet blivit riktigt inför-
livat med språket. Jungfru markerar ålderdomlighet; om det fun-
nits redan på eddadikternas tid, frågar blott den lärde efter. För
Lindroth ”fördärvas den poetiska stämningen” genom en del s.
220 angivna ord eller ordförbindelser, emedan de skola vara häm-
tade från främmande stilmiljö. Om för sann gäller detsamma,
som nyss anmärktes om jungfru, de övriga synas mig antingen
neutrala eller rent av utpräglat stilenliga, så blänga i Skirners
förbannelse, å högen antyder forntid, ränner fiskens kilande hit
och dit. Varför mindre ålderdomligt färgad nutidssvenska skall
erfordras Oddr. 24 i stället för borna, är svårt att förstå.
Svårt är mig ock att inse, det starkt skäl till tadel förefun-
nits i fråga om de s. 221 anförda uttryck, som ”genom sin onatur
omöjligen kunna förenas med originalets poetiska hållning”. Om
Oddr. 25 där vi båda tillsammans bredde lakan säger Lindroth:
”för den som ser framför sig bilden, blir denna dock alltför be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
