- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettiotredje Bandet. Ny Följd. Tjugonionde Bandet. 1917 /
250

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel Kock, En fornnorsk och östnordisk ljudlag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

250 Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag.
Emellertid kunna luvur och run. iofur fattas även på
följande sätt. I fsv. användes mansnamnet Iuwar (även
latiniserat Iuuarus i Uppland), lowar. Samme man (Iuwar
i Qwalinsta år 1382, diplom från Västmanland) kallas både
Iuwar och lowar. Också i fdanskan finnes luvarus. Jmf.
Lundgren Personnamn. Otvivelaktigt uttalades detta namn
med lång rotvokal, alltså luvar, lövar. Under inflytande
från namnet luvar, lövar kan fsv. namnet luvur med yngre
w-brytning ha blivit till luvur, lövur med långt U, ö i
penultima, och sedan kvarstodo dessa former. När *Eubur-
(Iuvur) icke rönte denna påverkan, övergick det ljudlags-
enligt till lavur.
Det kan i fråga sättas, att den yngre brytningsdiftongen
iu ljudlag8enligt kvarstått också framför dentalt l: pl. prêt.
*fiullu fiullo (till falla), *hiuldu hiuldo (till halda). I så fall
bero ia im (icke io) i fsv. obl. kasus timldro (till tiœldra
”råmärke”), bimllo (till bimlla ”bjällra”) på inflytande från
nom. tiœldra, biœlla och från sådana ord med öw-stams-
böjning som stimma, timra osv. — Emellertid förklaras be-
varandet av iu i fsv. pret. fiullo (även fda. fiullm), hiuldo
lätt genom analogi-påverkan. Man hade nämligen en sto r
massa starka verb med u i pret. pl. t. ex. sulgho (till
swmlghia), *sulto (till swmlta\ jmf. nsv. svulto), gullo till
gimlla), guldo (till gimlda), liulpo (till himlpa), skulvo (till
skimlva), skullo (till skimlla), vidare bando (till binda),
spunno (till spinna), funno (till finna) etc., ytterligare stungo
(till stinga), sprungo (till springa) osv. osv. Det är lätt
begripligt att, sedan *fiullu fiullo, *hiuldu hiuldo uppstått
genom yngre w-brytning, deras iu tillsvidare kvarstod genom
inflytande från dessa massor av starka preterita med u i
rotstavelsen. Först senare (i yngre fornsvenskan) blevo de
till fiollo, hioldo *).
1) Om sg. fiul, hiult jmf. Kock Sv. ljudh. II, 886. Genom kontami-
nation av {*ekul ;>) Hukul (jmf. nyno. jukul ”istapp”) och (*ekil > ) ikil har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:27:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1917/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free