Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel Åkerblom, Bruket av historiskt presens i den tidigare isländska skaldediktningen (till omkr. 1100)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åkerblom: Historiskt presens. 299
har tydligen prytt hallen; på den syntes Frey på Gullinburste
i spetsen för en härskara, Oden ridande till bålet och likaså
Heimdall; till dessa bilder har skalden bifogat en fullstän-
digande uppgift om hur jättinnan Hyrrokkin sköt Balders
skepp ut i havet, under det att Odens krigare höllo den
fruktansvärda varg, som var hennes riddjur.
När vi från dessa bilddråpor övergå till att ta del av
förhållandet mellan pret. och hist. pres. (etc.) i den åter-
stående överväldigande massan av skaldekväden, må vi först
ägna uppmärksamhet åt Sigvats Austrfararvisur *). Där finna
vi pres. dominera i str. 10—12 (Skjald. I B s. 222):
”På våren läto vi den modige konungens skepp ligga tältade
långt ute vid ön utanför det härliga landet, men nu om hösten,
när skeppen /Öras opp på land, är det min lott att rida; min id
är omväxlande”. ”Hästen löper svulten i kvällsskymningen efter
de långa vägarna till hallen; hoven river opp marken; dagen är
snart förliden; nu är det (så), att hästen bär mig över bäckarna
fjärran från danernas land; min häst snubblade i bäcken; dag och
natt mötas nu”. ”De vackra kvinnorna skola se ut — de se dam-
met —, där vi rida i flygande fart genom Ragnvalds stad; låt oss
driva på hästarna fram till gården, så att den kloka kvinnan inne i
husen kan höra hästarnas starka lopp långt borta ifrån.”
Emellertid torde det vara tillräckligt att påpeka, att
dessa strofer enligt tradition och inre karaktär äro lausavisor
(jmf. även str. 15), och att pres. här sålunda betecknar sam-
tidighet i avseende på de händelser, som omtalas.
Ungefär på samma sätt förhåller det sig antagligen
med str. 10 i Sigvats Nesjavisur (Skj. I B s. 219):
”Jag gissar, att särdeles många av de krigare, som kommo
nordanifrån, härefter i denna hårda kamp gå miste om möjligheten
att komma hem; mången [.. .] sjönk till botten från skeppet; det
är sant, att vi ha mött Sven ute (på havet).”
Då kvädet är diktat omedelbart efter striden och strofen
bär alla tecken av att ha kommit till som lausavisa just
*) För större korthets skull citeras i det följande skaldedikterna oftast
hlott i översättning, i allmänhet troget följande F. Jonssons i Skjald.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
