Samlade berättelser
af Claude Gerard
Svenskt original
Andra delen.
Skymningsprat.
Stockholm.
Albert Bonniers förlag.
Stockholm.
Alb. Bonniers boktryckeri 1872.
Svenskt original
Stockholm.
Albert Bonniers förlag.
Stockholm.
Alb. Bonniers boktryckeri 1872.
Skymningsprat är den andra delen av Aurora Ljungstedts Samlade berättelser och består av fyra fristående historier: "Fiskmåsarnes berättelse", "Kärleksdrycken", "Gruf-tomten" och "Ett bref". Alla utmärks av en tragisk stämning som kan illustreras av ett citat ur "Kärleksdrycken": "I nordbons lynne, liksom i naturen omkring honom, ligger en melankoli, så djup och gripande, att icke ens vår midsommarsol kan förjaga densamma. Vårt skämt är matt, vår dans tung och enformig, våra sånger sorgliga och långsamma; i ord och rörelser, i blick och min ligger ännu en påminnelse om den vemodiga snön, som den korta sommaren endast förvandlar i tårar." (s. 87)
Melankoli, ofta med deterministiska inslag, är det som berättelserna i Skymningsprat främst har gemensamt. De tre första berättelserna är utpräglade spänningsberättelser, som blandar realism med fantastiska inslag och växlar i perspektiv från små kojor till herrgårdar. Den fjärde och sista berättelsen, "Ett bref", är istället en romantisk berättelse som utspelar sig huvudsakligen i hemmiljö. "Ett bref" sticker även ut ur Ljungstedts övriga produktion, eftersom den har uteslutande kvinnliga huvudpersoner. Inte alla, men de flesta, huvudpersoner i Ljungstedts verk är män, och när kvinnor väl upptar viktiga roller i handlingen är de ofta beskrivna ur en manlig synvinkel, av en manlig berättare. "Ett bref" frångår helt detta mönster. Berättelsen behandlar relationen mellan en mor och dotter, och den kärlek som de hyser till samme man. Man skulle kanske, med den amerikanska litteraturvetaren Eve Kosofsky Sedgwicks vokabulär, kunna tala om en omvänd begärstriangel. Enligt Sedgwick struktureras begär i den litterära kanon i trianglar, alltid mellan två män och en kvinna. Förhållandet mellan de två männen (som rivaler eller som t ex far och svärson) är alltid det viktiga, och deras respektive relation till kvinnan är av underordnad betydelse. Ett sådant mönster är tydligt igenkännbart i de flesta av Aurora Ljungstedts verk, men i "Ett bref" är triangeln spegelvänd. Relationen mellan två kvinnor, modern och dottern, är här den väsentliga, banden mellan dem är starkare än de band som de var för sig har till sin gemensamme älskare.
Liksom oerhört mycket litteratur från samma tidsperiod innehåller flera av Ljungstedts böcker bilder av den onde Främlingen med icke-svensk härkomst: judar, romer, sydeuropéer eller bara mörkhåriga i största allmänhet. Det är aldrig så enkelt som att den svarthårige alltid är skurk eller att skurken alltid är svarthårig, men likväl stundtals tydligt rasitiskt. Blodet, anlagen och "rasen" spelar en särskilt stor roll i berättelsen "Kärleksdrycken" och är där ett genomgående diskussionsämne. Främst märks det hos den temperamentsfulle "Svarte Simon" och hans rival, den unge adelsmannen Nils. Simon beskrivs så här, när han introduceras i berättelsen:
mannens egentligen vackra ansigte hade ett så påtagligt uttryck af list och vildhet, att man, helt och hållet förbiseende den vackra formen på hans svarta ögon, det krusiga hårets rikedom, tändernas glänsande emalj, som nästan gnistrade mellan de mörkröda läpparne, och den kraftfulla växtens styrka och harmoni, fann alltsammans långt mera afskräckande än fördelaktigt. (s. 108)
I motsats till Simons vildsinta kraftfullhet står Nils, som har "denna vårdslösa hållning, dessa sömniga blickar och matta rörelser, som ofta utmärka de sista, kraftlösa ättlingarne af ett vackert namn"; som är vek och likgiltig eftersom "[d]e sista i oändlighet utspädda dropparne af ett ädelt blod" är "för bleka för att kunna färga hans kinder" (s. 102). "Kärleksdrycken" genomsyras av ett blods- och anlagsmotiv, som hela tiden förklarar huvudpersonernas agerande -- vilka just deras "anlag" än varit -- och är det som för handlingen framåt.
Se också vårt förord till hela verket.
